Har öppnat en ny blogg på perssonfia.blogg.se

Kväll denna vecka men det är ju bara fyra dagar. Sitter nu med mitt morgon kaffe o för första gången har jag tittat på nyheterna o jag säger som innan varför ska vi ha val när dem ändå skiter o visar nollrespekt för svenska folkets val. SD kom ju in i riksdagen fel eller inte kan inte jag svara på men det var fokets val men ändå vill ingen samarbeta med dem, folket ville ha dem där, men ändå kan dem inte visa folket att dem har sagt sitt nej dem ska köra ut dem ur riksdagen för dem är nazister, dem valkampanjer jag har läst så har vi inget nazistiskt parti, jag menar dem står för det sossarna o moderaterna stod för innan så då är ju hela riksdagen nazister. Så jag vet inte men man kan ju lika gärna ta bort valet om dem ändå ska få göra som dem vill, vi lever i ett land där man ska få säga vad man tycker o tänker men ändå får vi inte det. Jag hörde att en ny hitlertid är på väg till Sveige men det tror inte jag, det måste bli lite ändring i sverige, arbetslösheten bland unga är stor, dem gamla får inte den vård dem behöver för det finns för lite personal, barnen i skola får för lite tid o förstora klasser för att vi inte har pengar till det, men till allt onödigt skit har vi råd med, kanske dags att svenska folket ska få säga till om var sina pengar går, regeringen säger att det är deras pengar men jag vet inte jag trodde skattepengarna kommer från folket som jobbar, o då är det ju våra pengar o lite tycker man då att man ska ha rätt att säga till om. Jag säger bara det Sverige är ett underbart land.......

Ja då var denna helgen över o imorgon ska man tillbaka till jobbet, ser inte riktigt fram emot det men det är väll bara att bita igen, blir lite som Fransson sa igår nu vet jag ju vad dem håller på med bara att stå på sig. Hoppas ju fortfarande på att jag ska få komma tillbaka till sågen. I fredags vart det bara mys hemma o ta det lugnt, på lördagen for vi ut till skålbo o hämtade Natta, sen for vi inom P-J för att titta på deras lillbäs, tycker det är lite småroligt att ingen av dem visste att veronica var gravid, men han var så söt =) sen for vi hem o fixade lite här hemma. På kvällen vart det bara lugnt brukar ju vara helt slut på helgerna när jag har haft dagvecka speciellt när jag börjar 04,00. Men till vecka jobbar jag kväll får ju inte se varandra så mycket då men men jobbar ju bara fyra dagar denna vecka =) Tror inte jag förstått ännu att jag delar min vardag med någon är ju så van vid att vara ensam nu, men det är en underbar känsla, o bara det att allt känns så rätt, jag är lycklig nu jag har hittat en känsla jag trodde jag hade låst långt inom mig men det fanns någon som kunde hitta dit. Så jag kommer inte vara helt ensam ju som grannen trodde för att jag är så kräsen men man ska väll inte ta vad som helst. Jag har oxå sagt att träffar jag bara rätt så släpper jag på den känslan o detta känns så rätt, så bra. Men jag har ju släppt på alla mina principer men det bryr jag mig inte i det känns bra, o jag trivs det är det som är det viktiga.
pöss pöss....

fg
Plötsligt händer det säger man ju, har alltid sagt sen jag lämnade O att ingen skulle komma nära mitt hjärta, men nu får nog jag med erkänna att jag hade fel, jag kunde känna så igen, o jag vågar igen. Men tiden får utse vad som händer. Jag vet inte varför jag känner som jag gör för honom, känslan har kommit fort men jag känner att det är så rätt. han har allt jag vill ha , han har allt jag vill dela mitt med. Det är en underbar känsla som jag glömt hur den känns men det fanns ju en som kunde få mig att hitta den igen =)

Idag klarade en vän sitt buss kort o jag är så glad för henne, hon har ju haft lite motgångar men jag visste hon skulle klara det =) Även för mig vart det en dag på jobbet avklarad, jag vill verkligen tillbaka till sågen o jag hoppas, för varje dag jag går till jobbet så tappar jag bara modet mer o mer, jag vet inte men ibland får jag en känsla av att jag inte klarar något, jag känner mig vek o ensam, men sån är jag inte jag vet att jag kan allt bara jag vill, den enda som sätter upp hinderna för mig är mig själv. Men jag vet att jag kan men helst vill jag ha ett annat jobb, ett jobb jag kan må bra av att gå till. Nu ska jag mysa vidare med mitt kvällsmys o sen blir det löppelådan =)
Natti natti o puss......

Två tuffa veckor har jag bakom mig, men det är väll bara att bita igen. har mest varit jobb för mig nu börjar sakna mina kaffestunder med Madde men tar igen det på helgerna. Nu i helgen jobbade jag först fredags kväll sen klev jag upp för att åka till markaden i Hudik med tre gofisar kim,Cassandra o Emilia o självklart fick tokgubben Kenneth med följa med =) på eftermiddagen stressade jag hemåt slängde i mig mat likaså gjorde Anna sen for vi ut till Vålsjö blev inte riktigt som jag tänkt mig, men men...... På söndagen fick jag åka till Vålsjö för att hämta Anna som dem andra lämnade efter sig, men hem kom hon. På kvällen for jag till Hudik för att vara barnvakt. Har fått hemska utslag i hela ansiktet, började äta champix för att få hjälp att sluta röka, men det slutade med utslag i hela ansiktet som svider o det ser hemskt ut, men det läker väll det värsta är smärtan. klockan halv tre i natt ringde klockan har ju dagskift denna vecka, har ringt på mitt gamla jobb o det ser ljust ut att jag ska få komma tillbaka, vill verkligen inte sitta i en lastbil speciellt inte i gruppen, men jag vet inte det känns som stämningen har ändrats lite bara hoppas att det håller i sig. Men alla som kände mig när jag jobbade på sågen vet att jag älskade mitt jobb, trivdes med att gå dit, jag hade kul o jag saknar verkligen det o får jag chansen går jag tillbaka.
pöss på er....

Ja vad säger man inte ofta jag blir arg, men idag har jag nog varit vansinnig, ledsen sårad. Får höra en massa falska saker om mig o jag är inte skyldig till något av anklaganden. Det som sårade mest är att en som jag trodde var min vän ansåg att jag skulle ha sårat henne på detta viset, sen säga massa saker bakom min rygg som gör att jag får en ful stämpel o sen säga att det är mitt fel när jag inte förtjänat att få en sådan stämpel. Om jag hade gjort något hade jag inte kunnat säga något men när jag vet att jag är oskyldig så gör det ont när jag inte får säga var jag står, hade jag gjort det hade jag erkänt, men jag trodde vi var vänner o jag skulle aldrig såra en vän på det viset, dem som känner mig vet att jag aldrig skulle göra det. Tycker bara det är synd att en vänskap ska sluta på grund av att man tror något, men mina vänner blir nog glada för detta har fått mig att fundera över min flytt, vet inte om den är rätt, som sagt jag vet vad jag har här, här finns det alltid någon som ställer upp. Sen kan det ju inte hjälpas att en viss person har vandrat in i mitt liv o rört runt så jag inte vet riktigt hur jag ska agera, eller vad jag ska göra. Nej jag säger som förut känslor borde ha en av o på knapp. Nej jag orkar faktiskt inte hur mycket som helst det finns en gräns för mig med, jag kan hjälpa o ställa upp har aldrig varit min svaga sida, men jag orkar inte kämpa emot en ström som hela tiden motarbetar mig, jag har gjort vad jag kunnat i denna saken mer kan jag inte göra. Tycker bara det är synd att jag får höra saker som inte är sanna.
Natti Natti nu blir det löppelådan...

Har varit en trevlig o omtumlande helg, I fredags drog jag ut m med Anna, Jimmy o Anton till JVG trött som bara den var jag men kul hade jag på sitt lilla sätt. Ibland önskar man ju att man kan få behålla kvällar att dem aldrig ska ta slut, känslan man har, allt det roliga, jag må ha varit skit trött , måste jag ha varit eftersom jag somnade på Annas soffa innan vi gick ut, men ut kom jag o kul hade jag. Kom ju hem sent på lördags morgonen men vaknade tidigt som den så det var bara att ta itu med lägenheten o städa o fixa för att sedan åka till Anna för att äta, på kvällen for jag in till Hudik för att äta med gamla vänner från yrkesakademin, riktigt trevligt var det. Men min hemresa från Hudik var inte kul, det är inte ofta jag blir trött bakom ratten men när jag kom till Delsbo så var det volym på stereon, rutor nere, trött som bara den. Men hem kom jag o i löppelådan kom jag med. Idag har jag mest suttit o letat jobb, har tyvär bestämt mig för att lämna lastbils, o maskinyrket vilket jag älskar, ok inte så glad i lastbilar men maskiner tycker jag om, det är ett jobb jag alltid tyckt om men med allt motarbete o fördomar jag har stött på här uppe så orkar jag inte, har aldrig varit med om detta, jag kör i en grupp som är fullt av mansgrisar o sen undrar folk varför kvinnor blir feminister, hallå...... ok jag är inte feminist för dem är riktigt hemska men jag förstår dem efter att ha jobbat i ljusdals gruppen. Varför har vi människor ett sätt att komplicera allt när man kan göra det så lätt, många säger att det är fruntimmer som gör det men det är karlar med, vi kan ta en liten grej o vända o vrida på det tills allting bara blir en smörja o man varken vet in eller ut. Jag försöker alltid ställa upp för andra, även om det är folk jag inte tycker om så försöker jag vara en hjälpande hand, jag kanske gör fel, jag kanske är för snäll, jag vet inte men sån är jag. För en sak har jag lärt mig i mitt liv, ilska o hat o bitterhet är bara en själv som lider av, allting går lättare om man hjälper varandra. För ett år sen var jag kallare än kall som person, fanns inget jag brydde mig om, jag hade inget att förlora känslomässigt, men nu när jag kommit tillbaka på min bana i livet så är det känslorna som styr mig o det kan vara jobbigt när man har så mycket man vill göra men vad man än väljer blir det alltid något fel. Man har alltid ett val men det är valen som präglar våra liv, det val du väljer är den bana i livet du väljer. O jag tycks alltid göra fel val på sistone, jag trodde jag var större, bättre än vad jag är. Men tillbaka hittar man alltid o starkare blir man, men man får aldrig gräva ner sig som många gör i motgångar, motgångar är till för att ta sig igenom o det har jag alltid gjort men det är en väg jag valt att aldrig låta mig falla att alltid stå med huvudet högt o stå för det jag gjort. När man gör något som känns rätt som känns bra men får reda på saker i efterhand det är då man kan anklaga sig själv även om det inte är du som gjort fel.....

Ytterligare en dag till färdig, har varit hårt denna vecka långa pass men fick reda på nu att så kommer det fortsätta för alla som kör i gruppen som äger bilarna ska byta över så dem är på mitt skift för att få längre pass så jag vet vad jag har att vänta mig, får väll se det som att det blir pengar men kommer ju att ha noll socialt liv mindre än vad jag har nu. Men jag har ingen familj ingen respektive då är det bara att jobba något man kan i alla fall. Men jag är så trött på mitt jobb allt som händer på mitt skift är mitt fel, visst jag körde fel idag men jag körde igen den tiden så det var inte mitt fel att vi var sena hem, men som vanligt kan man skylla på mig som med allt annat i den här j***a gruppen, kan säga så mycket som att mitt tålamod håller på att ta slut. jag tycker det är jätte kul det jag gör, trivs med den andre som jag delar bil med har en bra chef, men jag avskyr att alltid få skulden för allt, men det viktigaste är ju att jag vet vad som händer var felen sitter o jag vet att det inte är jag som far med osanningar o skitsnack. Men jag trodde karlar var lite rakare men jag kanske är ensam tjej som kör i gruppen (vanligtvis, nu är vi två en månad) men jag är inte den största kärringen, för jag säger i alla fall vad jag tycker o tänker o jag står för det, men jag blir vansinnig när jag får höra lögner från andra håll, från personer som inte ens har med saken att göra. Less blir jag.........

varit i Jönköping i helgen har haft så skoj, längtar faktiskt till nästa gång. På fredagen landade vi i Jönköping vid nio på morgonen då for vi till mässa o gick en runda. På kvällen gick vi till en reasturang som hette aqua, jätte god mat, sen blev det tidig säng. Klockan fyra på lördags morgonen gick jag ner o mötte upp Oskar som hade åkt lastbil ner. Sen gick vi på mässa på dagen med mamma och Kjell som kom upp, var ju ett tag sen jag träffade dem. på lördags kvällen gick vi på en pub med en kompis till mig från Jönköping men det slutade med att vi två gick på erotikmässa var faktiskt skoj det med. Idag har jag mest suttit i bilen mest, så när jag kom hem fick jag in katten o fixade till den sen for jag upp till lastbilen o tankade den o gjorde iordning för morgondagens arbete. Nu när jag kom hem så har jag suttit i soffan med Tosse som har legat brevid mig o sovit så han har installerat sig fort. Men lite ledsen blev jag eftersom jag trodde att vissa vänner faktiskt var mina vänner men man säger inte så om någon vän, döm aldrig i ilska orden består men ilskan går över o jag tar inte allt, jag vill ha raka o ärliga människor runt mig inte folk som tror illa o pratar illa om mig. jag har haft lite hemlängtan i helgen men det är faktiskt lite roligt att komma hem igen o få träffa alla, men jag har två hem i mitt hjärta o det är hälsingland o småland men det är här jag hör hemma. Nu ska jag bädda ner mig i löppelådan o sova lite ska ju jobba imorgon igen.
natti, natti

Jag har glömt bort vad kärlek är
hur det känns att tycka om
jag minns sorgen när du gick
men inte glädjen när du kom.

It`s bad, it`s mad, and it`s making me sad, because i can`t be with you.

Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring.

Att inte våga är att bara mista marken för en stund.Men att inte våga något fast man vill, är att förlora sig själv och mer därtill.

Bara de som vågar misslyckas stort kan lyckas stort.

Ditt liv är summan av alla dina val.

Om du vill bli älskad, älska själv.

Varför måste man alltid vara stark var det någon som frågade mig idag, det värsta var att jag gav efter o började fundera på det. Allt som har hänt i ens liv speglar ju den man är idag säger man men är det så, jag menar se på mej jag lever ännu, men jag har däremot svårt att släppa in någon på livet, svårt för att lita på någon. Många gånger har jag frågat mig själv är jag kapabel till att älska, att älska mina vänner o att alltid ställa upp det vet jag att jag kan, o jag vet även att jag kan älska barn, men kan jag älska en man som vill inpå mitt liv, jag vet faktiskt inte, jag vet inte om jag hade vågat släppa in någon. När jag tänker tillbaka så har jag aldrig gjort det heller, så frågan är egentligen har jag någon gång varit riktigt kär, har jag någon gång verkligen älskat någon. Men något jag får höra väldigt ofta är att jag är väldigt kall, det kanske jag är i vissa sammanhang men det är mitt sätt att ta mig igenom. Ibland önskar jag att jag hade kunnat inse att man inte klarar allt själv, ibland måste man ha någon annan som är stark åt en. Men samtidigt så har jag klarat mycket själv men ibland tar kraften slut i mig, så jag är inte alltid så stark som alla tror, det är bara det att jag inte alltid visar det. jag visar omvärlden den person jag vill att ni ska se, men jag är rätt klen egentligen, det som driver mig är att jag måste, jag får inte ge upp. Men när jag ser tillbaka så ser jag egentligen inget jag lyckats med, mer än att jag jobbat sönder min mage redan vid 21 års ålder, men jag skulle aldrig acceptera att någon i min omgivning gjorde det för jag vill att alla ska se att man är fin o duger precis som man är men varför kan jag inte tycka att jag duger som jag är, varför kan jag inte ge med mig o förstå att det finns faktiskt dem som tycker om mig precis som jag är. Det är just därför jag tror jag sitter fast där jag är idag, o det är just därför jag tror att jag kommer leva ensam o inte släppa in någon i mitt liv för jag tycker inte att jag förtjänar det. Jag vet att jag är väldigt speciell som person men det ligger mycket i mitt förflutna alla mina rädslor för framtiden grundar sig i vad som hänt i mitt förflutna, o det är därför jag inte kan släppa in någon. Jag vet vad jag vill, jag vet hur jag vill leva men ändå vågar jag inte för tänk om jag gör om samma misstag igen.

Lördag precis klivit ur duschen o väntar på resten som ska komma, dem har varit i Sundsvall på dragacing, själv var jag ute med tre andra vänninor o red islandshästar, var jättenervös innan jag klev upp men har haft så skoj måste göras om. Sjukskriven en vecka till men jag kan säga att jag är på väg åt rätt håll jag kommer att köra bilen igen o jag kommer att klara det bra =) Ikväll blir det cruising med grabbarna i Hudik kommer bli skoj. Igår bastade jag o bara njöt men som vanligt somnade lilla Fia i soffan. Men helgen har varit bra så här långt o bättre blir den...

vet inte riktigt hur jag ska hantera min situation. Blev sjukskriven till nästa söndag men det är det som är problemet. Om man har en hemlighet, en hemlighet ingen vet inte ens dem närmaste, men man riskerar att folk ska få veta om man är hemma, då kommer min fråga ska jag gå emot min kropp o gå tillbaka till jobbet eller ska jag vara hemma o låta min hemlighet komma ut. detta är något jag burit på i många år men aldrig berättat för jag vill inte att det ska komma ut, jag vill inte att någon ska veta, jag vill inte att någon ska dömma mig, eller tycka synd om mig. jag har lärt mig att acceptera det men ändå inte. För hade jag accepterat det hade jag inte haft problem med att berätta. Men har man hållt något för sig själv i så många år så är det svårt att få ut det, även om jag kan berätta det så vill jag inte att någon ska få veta. Om jag aldrig har berättat för mina närmaste hur ska jag då kunna berätta för dem som inte står mig så nära. jag kan vara väldigt känslosam men när det kommer till detta kan jag bli väldigt kall o stöta bort människor, det har hänt förr o jag vill inte att det ska hända igen. Jag vill inte bli den elaka person jag en gång var o stöta bort folk bara för min egen rädsla. Många tankar nu om jag ska jobba eller göra som min läkare säger, men följer jag läkarens råd, då släpper jag ut något jag har behållt inom mig så länge o jag vet inte om jag vill det....

Vart ju sjukskriven nu i veckan trodde det var magkatarr men läkarna tror något annat, vi får väll se dem ska göra lite fler prover. Jag tror det hänger ihop med att jag tippade att jag inte riktigt slappnat av sen det hände, men vi får väll se. Var i Hudik idag o tittade på en lägenhet så vi får väll se om jag får den, jag vet att många inte förstår varför jag flyttar men jag känner nu att det är vad jag vill, Ljusdal är fint men inget för mig Hudik har mer att ge. Jag har svårt att förklara varför jag vill men jag ska inte behöva förklara för är man vän till mig så är man det även om jag flyttar. Jag vill inte heller säga rakt ut varför för det är bara en onödig process som kommer att göra att många blir sårade. Men visst jag kommer att sakna mina fikastunder med min underbara granne men jag vet o hoppas att hon är en vän till mig o även om jag flyttar till Hudik så vet jag att vi kommer ha kontakt, det är ju inte så långt iväg. Fick även reda på idag att min farmor ligger på sjukhus igen så jag åkte inom Sundsvall för att se hur det var med henne, hon är 92 år hon har gjort sitt men ändå vill jag ha henne kvar, jag är väll lite egoistisk där men farmor är farmor, o det känns som att jag precis fått tillbaka henne efter alla år jag var borta o nu är hon på väg bort igen, men det är ju livets gång. Det känns som det var mycket för mig nu på sistone o det trappas ju inte heller ner..... Jag måste väll börja lugna ner mig o börja tänka på mej själv nu men det är inte så lätt när farmor är där hon är sitter ju bara o väntar vid telefonen så jag är beredd på att åka. Men som farmor sa idag hon har haft ett fint liv, hon har fått allt hon önskar sig o det glädjer i mig. Bara lite synd att vi missade alla år med varandra men vi får göra det bästa av det vi har.
Puss i ljumsken....

Nu har jag äntligen köpt den bil jag vill ha, är helnöjd. Åkte till Östahammar igår o hämtade den. Men det gjorde lite ont att överlämna min gamla pärla har ju många roliga minnen i den, men jag får väll skapa nya i min =) Åkte även till bergvik igår o fikade med Linda o Matte sen for jag till Iggesund till lena o vi for ut o åt gomiddag. Sen for vi till Hamre o tittade på en lägenhet får jag den så tar jag den var jättefin o mysig....
Nu bär det av till jobbet...

Ny dag nya tag, som jag sagt förut har man mycket tid till att tänka när man sitter bakom ratten. Jag är fortfarande livrädd för att sitta bakom ratten men jag har aldrig gett efter för rädsla. Någon sa till mig igår att det inte var likt mig att bara ge upp så lätt, o det är det inte, för jag vet att slutar jag nu då har jag gett upp o misslyckats o jag kommer bli vansinnig på mig själv. Jag är en fighter o jag ger aldrig upp. Jag vill inte misslyckas o ge efter så det är ju bara att bita i det sura äpplet o ta nya tag. Som jag alltid sagt förut det som inte dödar det härdar o jag vet att jag kan allt bara jag vill tillräckligt mycket för det är bara jag som sätter gränserna. Jag vill jag kan jag ska det är så man ska tänka..... ja må ha ont i hela kroppen nu men det går över det kommer läka men det viktigaste för mig det är att jag ska bearbeta min rädsla för jag ska framföra mina timmerlass i skogen utan att vara livrädd, jag ska bara plocka fram min envishet o tjurighet. Det var bara känslan över min bilolycka om hur fort allt kan gå, hur fel allt kan bli på bara några sekunder. Men som jag alltid sagt vi människor är överlevare o vi kommer igen på ett eller ett annat sätt....

Idag var första dagen jag körde i skogen sen jag tippade, o jag fick lite flashbacks på min bilolycka. Man ska ha respekt för grejorna men man ska inte vara livrädd som jag är nu. Jag trodde aldrig jag skulle ge upp så lätt, har alltid sett mig själv som stark i vad det än gäller, har alltid trott att inga hinder är för stora vissa tar bara längre tid att komma över, har aldrig trott att jag skulle ge upp av rädsla. Men jag kommer byta jobb, jag vågar inte längre allt med denna lastbil skrämmer mig. Det jag har sagt till alla mina ungdomar Jessica, Jimmy o Sandy är som bortblåst, hur kan jag försöka få dem att inse något när det själv visar sig att jag var vek, att jag ger upp för rädsla. Det har aldrig hänt förr men jag känner nu att jag kommer leta ett annat jobb o jag kommer aldrig mer sätta mig i en lastbil. I helgen ska jag bara vara, jag ska låsa in mig här hemma o bara vara för mig själv, för det värsta jag vet det är att misslyckas o det har jag gjort nu när jag gav efter för min rädsla, när jag låter dem känslorna ta över, för jag tror inte jag kommer att släppa det. Dags att försöka få lite sömn inatt men det lär väll inte hända....

Ja vilken vecka blir den värre så vet jag inte vad jag gör. Började med chryslern som motorn skar i, sen slog jag tipp med släpet på lastbilen. Jag vet inte men händer det mer nu så bryter jag nog ihop. Har precis landat hemma nu efter att bott i Steg i 1 ½ vecka, har faktiskt varit skönt att vara borta, har ju inte haft hemlängtan precis. Det är väll vissa saker jag saknat, men tycker mest det varit lugnt o skönt. jag vet ju vad jag vill men samtidigt tar det emot att göra det för jag vet att det kommer bli sura miner, o alla som känner mej vet ju att det värsta jag vet det är en massa liv. Men jag måste ju göra vad jag vill o vad som känns rätt, förändringar här i livet är något som skrämmer oss alla. jag är jätte rädd för förändringar, även om många tror jag är så stark så är jag inte alltid det. Tänk vad lätt det varit om någon sagt vad man skulle göra men då hade ju det med varit fel. Tänk vad lätt allt varit om jag varit så kall som vissa tror jag är, om jag varit så kall som jag var för ett år sen, men jag är inte det jag är fruktansvärt skör, o jag kan gråta även om vissa inte tror det, o jag kan bli arg o besviken något jag tycker jag har blivit ofta på sistone. Jag är jätterädd för att ta ett steg framåt men ändå livrädd för att fastna där jag är, jag kommer ingenstans om jag inte gör något, livet ska levas men jag gör ju inte det, jag står brevid o ser mitt passera bara för min rädsla. Just nu är inte jag i balans men det har med att göra med allt omkring mej som sker, alla tankar o beslut.
Natti natti

I fredags packade vi vagnen o for ner till värmland Karlskoga o skulle gå på pip festivalen. Fredagen började ju som i vanlig tur Fia hamnade på yooutube, det är ju tur att jag kan bjuda på mig =) har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv men sen brukar jag ju inte dricka öl heller, o man ska inte dricka öl o åka långt i bil det har jag kommit på. Men resan gick bra för oss alla, Matte, Linda, Ida o jag =) På kvällen när vi landade hos Lena så packade vi ur vagnen o fixade för natten sen blev det bara en myskväll med vin o go mat, även Lenas söner Fredrik och Niklas kikade ner. Som vanligt kan jag inte sova riktigt när jag är borta så, blev tre timmars sömn kanske. Men lördagen blev bra den med go middag, trevligt sällskap sen for vi ner för att se Melissa Horn o hon var helt underbar, jag bara älskar denna röst o hennes texter. På kvällen spelade The Hives men det kan jag säga inte riktigt min musik det o det var ju inte Lindas musik heller. Glad att hon var med annars hade jag blivit nertrampad. Fattar inte riktigt varför man ska stå o hoppa in i varandra o bara trängas ihop, o en annan då som är så liten blir ju som en ping pong boll. Blev inte mycket timmar den natten heller. Söndagen for vi hemåt, fick åka inom Gävles Akut för Robin Mattes son hade hoppat studsmatta o ramlat o bröt bägge handlederna. Sent på kvällen for vi hemåt halv tolv var vi i Bergvik. Därifrån for jag mot Hudik, kom till Hudik där bilen la av, det hade kännts mycket bättre om det varit min bil men det var ju inte det. Så idag fixade jag ju inte jobbet med så lite sömn bakom mej. Men vi åkte fyra ner men faktiskt ärligt när vi kom dit var vi bara tre det var väll inte lika roligt, men vissa håller ihop med sina vänner. Idag fick jag reda på att motorn skurit men jag fattar inte hur bilen var helt tyst det brukar ju låta som bara den när det händer. imorse gick jag ju in på facebook o jag säger då det, tur att det finns någonstans att klaga när man inte kan ta det med personerna direkt, men jag har lärt mig nu vilka vänner jag har o inte har o ärligt jag ångrar mitt beslut som bara den över att jag inte lämnade LJusdal men vem vet vad som händer fortfarande kan mycket hända.......

Precis hemkommen från Hölick I hudik, var ju iväg med husvagnen i helgen. Jag tycker ju det är jätte mysigt med husvagn o med förtält när man kan sitta där på kvällarna o bara mysa, det är så härligt att bara vara. men helgen har ju haft bra stunder med men inte som jag tänkt mig. Vi har haft trevligt besök med i helgen som har varit och fikat hos oss. Men nästa år blir det nog att jag sätter upp vagnen hela sommaren så man kan åka dit på helgerna o bara slappa.


Nu har jag tagit beslutet att byta in min bil kommer bli en sån här snart, jag kommer sakna min bil men jag vill ha större allt blir lättare då, plus att jag kan dra vagnen själv då, min lille bil får ju inte dra den även om jag hade haft dragkrok. Men jag tror jag kommer bli nöjd med denna med, det är ju en honda i alla fall, var ju inne på att byta till mej en passat diesel men det blir en sån här istället, men det kommer bli en diesel vilket fall som.

Idag fyllde ju min goa Madde år så jag var upp dit hon fick en ljuslykta av mig sen åt jag med henne o sven, nu ska jag packa ner för imorgon kommer jag bo i Hudik i två veckor framåt....

Ja vad säger man, har så mycket nu att se fram emot men jag kan lova jag har haft sena kvällar tidiga mornar, husvagnen är klar nu, skönt faktiskt nu när jag bestämt mej för att behålla den så kan jag ju börja köpa saker till den, men gardinerna får hänga lite till köper nya till nästa säsong. Så på kvällarna har jag hållt på med husvagnen o lägenheten sen börjar jag ju jobba tidigt på mornarna. Men det blir bra. Nu i helgen drar vi tre brudar till Hölick utanför Hudik, nästa helg drar vi till Värmland på festival. Ska snart krypa ner börjar ju tidigt imorgon med, det tråkiga med att sitta bakom ratten är att tankarna startar, o jag är ju en tänkare jag kan ju ta en sak o vrida o vända på den tusen gånger tills jag inte fattar något. Men jag har oxå kommit fram till mycket av vad som hänt det senaste året mycket saker har jag släppt, vissa saker måste ändras men det är ju inte det lättaste. Det jag känner att jag måste ändra lite på det är min tjurighet, det kan vara bra till en viss del att vara envis men ibland kan det gå för långt. Jag vågar stå för det jag tycker o jag vågar säga det men ibland kanske jag ska använda andra sätt att säga det, många kanske inte förstår hur jag menar när jag är så rätt fram som jag är. Idag satt jag i telefon med en gammal vän vi har alltid varit nära, o när han sa till mig att den jag är idag var den person jag hatade för flera år sen, det fanns en person i mitt liv som jag umgicks med som alltid sa vad hon tyckte o tänkte o brydde sig inte i vad andra tycker o tänker, han tyckte att jag blivit sådan, han tyckte att jag alltid skulle bevisa att jag klarar allt själv. Men där kan jag faktiskt säga emot jag bryr mig vad folk tycker o tänker men jag skulle aldrig krypa för någon, kan man inte ta mig som jag är då kan jag inte vara dens vän, jag vet att jag klarar mycket själv men jag har oxå fått lära mig sen jag var liten att man alltid står sig själv närmast men det gör inte mig till en dålig människa snarare tvärtom jag kan klara saker o ting själv, men jag kan också be om hjälp. Jag vill inte bevisa något för någon, jag tycker inte att jag är bättre än någon annan, men alla har vi drömmar jag har gjort mina drömmar jag har bara en kvar o jag är trött på att få höra att jag måste skynda mig med den biten.

Jag har haft två drömmar, den ena var att åka till N-Y, 2008 när jag blev av med mitt jobb såg jag min chans o åkte en vecka, hade jag inte gjort det då hade jag aldrig gjort det, det är en resa jag aldrig kommer glömma, träffade mycket nytt folk som jag fortfarande har kontakt med, men det viktigaste av allt var att jag vågade, jag åkte. Min andra dröm är att få en familj den biten vet jag inte om det kommer hända, jo familj kommer jag få sen får framtiden utse om jag adopterar eller om jag har sån tur att jag träffar rätt o får barn. Men som jag sa idag jag lever hellre ensam 15 år till än att bara ta någon för att det ska vara så. För ett år sen bröt jag upp efter ett treårigt förhållande, det var det svåraste jag gjort, det tog lång tid innan jag reste mig på fötter igen, o många tror att jag blev lämnad bara för att jag tog det hårdast, man kan väll säga att jag brände mig själv. Länge ångrade jag mitt val, tills jag insåg att det måste ha varit en mening till att vi hade det som vi hade, att vi träffades, utan honom hade inte jag varit den jag är idag. Vi hade tråkiga stunder men mest fina stunder o det har varit många gånger jag velat erkänna för honom att han alltid kommer ha en plats i mig men någonstans vet jag att han vet det, för det finns ingen som vet hur jag känner bättre än han. Det tog lång tid innan jag kunde stå rakryggad o inse att vår tid var fin ihop, jag tittar inte tillbaka o gråter längre, jag tittar tillbaka o ler o är tacksam för den tid vi fick. Idag finns det ingen i mitt liv men vem vet dyker upp när man minst anar det, men jag har ingen brådska, den dagen det händer då vet jag att det är rätt, för jag har inte letat o jag tänker inte göra det heller.

jag har tagit dag för dag, jag har haft mina motgångar, men först nu ser jag klart på hur saker o ting är. Ett tag trodde jag inte kärlek fanns, att det var en idyll vi skapade, jag trodde aldrig jag skulle kunna älska igen, jag trodde aldrig att jag skulle vara mogen för att ge bort mitt hjärta. Men kärlek finns bara man vårdar den, det är ingen idyll vi skapar för att klara oss igenom motgångar, den finns där i botten av oss själva. Vissa blir nog bara som jag var, man vill inte älska, vill inte bli älskad för det gör alldeles för ont när kärleken tar slut, men det behöver den inte göra. Jag vet att jag kan älska igen, det tog mig lång tid att inse att mitt hjärta inte är så kallt som både jag o många andra trodde ett tag, det var en fasad jag satte upp för att klara av min svacka, för att klara mig igenom det jag kände. Jag vet också att jag kan bli älskad för den jag är. Jag vet att när jag träffar rätt så är jag mogen att ge bort mitt hjärta.

Många liksom jag känner igen sig i texten, man vill inte vakna ensam, men jag vaknar hellre ensam än att vakna brevid fel person. Läste en annan blogg om äktenskap, jag tror det stod att hon kände sig tvingad till att gifta sig, men någon sa att det kan man inte göra, men jag tror man kan det för i dagens samhälle så förväntas det av ett par, så har det alltid varit, men vissa vill inte, vissa får kalla fötter. Jag kan ju erkänna att jag är jätte rädd för äktenskap, men i mina ögon så leder ett äktenskap till skilsmässa, man kan ha det bra tills man gifter sig där går det bara utför, men det behöver ju inte vara så, men sen vad vet jag har inte så fina bilder av äktenskap, jag sa en gång att jag skulle aldrig ha en ring på mitt finger, det har jag hållt, men vem vet även jag kan ju ändra mig, men inte som jag känner idag. Äktenskap är något som skrämmer mig. Visst skulle jag med vilja dela den dagen med mannen i mitt liv, men ändå så skräms jag av blotta tanken.
Pöss pöss på er........

Idag har det varit full rulle, hämtade min husvagn imorse o drog hem den, dags att göra ordning den inför semester trippen till hudik, kommer bli riktigt kul mycket tok tror jag som vanligt men oxå väldigt roligt. vet ju inte hur det ska tolkas när jag får höra att man ska ha med mej på sånt här för det är då det alltid händer något, vet inte om det är bra eller dåligt =) men som sagt jag försöker ha så kul som möjligt, ta det som det kommer o göra det bästa av situationen. Sen for jag ut till brinnasen för jag skulle köpa shorts men som vanligt kom jag hem med en vinterjacka, skjorta men jag köpte även shortsen. Sen for jag hem för att städa i lägenheten o när det var klart var det bara att fara ner till husvagnen för att städa den, o sedan skulle jag sätta tillbaka alla grejor igen som jag nyligen har tömt, så idag har varit en effektiv dag, körde även ut Teres o Sussanne till Diggilo i Järvsö så dem ska jag hämta ikväll, sen blir det tidig sänggång lite trött idag....

Jobbat hela veckan ett skift kvar sen är det helg ska bli skönt har varit en tuff vecka, har väll inte varvat ner ännu sen helgen. Men helgen gjorde ju att jag fick mer bekräftelser för mina åsikter om vissa personer, i min värld gör man allt för sina vänner men så funkar det inte för alla, vilken tur att vissa människor har råd att kosta på sig att vara egoistiska. Något jag vägrar bli. har även kommit till insikt hur mycket lättare det är att andas när man börjar se saker o ting klarare, hur mycket lättare det är att leva o ta vara på allt runt omkring en, vissa saker förstår man sig inte på. Vissa i min omgivning kan inte vara rakryggade mot mig o säga rakt ut vad dem tycker o tänker, sen förväntar sig dem att jag inte ska säga vad jag tycker o tänker. Men en sak med mig är att jag är inte tyst jag säger vad jag tycker o tänker, o jag förväntar mig detsamma tillbaka, jag kan ta sanningen, jag bryr mig inte om någon tycker illa om mig för jag har åsikter, jag står för det jag tycker o tänker o det kommer jag alltid göra det gör mig till mänsklig inte kall, jag lever hellre ensam än att ha vänner som inte kan ta sanningen eller kan säga sanningen till mig. jag har nära o kära runt mig det behöver jag verkligen, jag vet att jag klarar det mesta själv, går min bil sönder så fixar jag det, byter däck, försörjer mig själv, lagar min egen mat, tar hand om mitt hem donar o fixar med det mesta men jag kan inte andas fritt om jag inte har mina nära o kära dem är värda mer än allt jag har. Jag har mina vänner, mig själv o jag mår bra resten kommer den dagen det är rätt o den dagen kommer när den dagen kommer. Jag har sagt till mig själv att mitt liv ska vara innehålls rikt, jag ska ha roligt o det har jag, ingen människa ska må dåligt, för allt blir vad man gör det till.
Pöss pöss

Bröllop igår, serverade gjorde jag det var lite tufft men jag tror det gick rätt bra fick den responsen av alla, det var ju 60 pers o jag var ensam men jag är nöjd med min insats jag gjorde så gott jag kunde. Det var två vänner till mig som gifte sig o dem var så fina, så glad för deras skull. Men det känns i min kropp att jag inte är van vid att rusa fram längre som jag gjorde men jag hade kul, åldern tar väll ut sin beskördade del med man är ju inte 20 längre =), trevliga människor var där som hade tålamod, tur för mig =) Jag är så glad för Lindas o Mattias skull dem har hittat den kärleken många vill ha o det syntes på dem igår o jag önskar dem all lycka i framtiden. En framtid jag vill vara deras vän för jag tycker så mycket om dem, finns inget jag inte skulle ställa upp på, jag hoppas dem förstod det igår.
pöss pöss

Hela livet är en utmaning
försök att bara vara dig själv
gör vad du alltid drömt om
arbeta, studera eller res
lev livet medan livet är vid liv

Det finns vissa stunder
när du väntar på ett under
men livet går upp o ner
du undrar om inte livet ger dig mer...

Ingen kan äga dig,bara du själv
så varför måste det hända något
innan du inser att livet
är det dyrbaraste du äger.

Ta livet som en utmaning
vad som än sker i ditt liv
Du ansvarar själv över det
så utnyttja det helt o fullt
njut o lär dig uppskatta
livet o dess värde.

Livet är allt för kort
för att slösas bort
meningen med livet
-att livet har en mening

Helgen hade vi åkar/chaufförs fest på torön åt gott o hade det jätte trevligt. På söndagen for jag o Anna till Iggesund till lena sedan blev det bio för oss eclipse trean i twilight o den var kanon bra, filmer brukar ju inte bli bättre o bättre men det blir denna serien väntar nu på fyran. Satt nu o tittade på resor till Boston, vill så gärna åka o hälsa på dem, men nu har jag ju fått jobb så jag hoppas jag kan åka snart hade behövt att komma från lite, det var ju inte så dyrt som jag trodde det skulle vara. Jag saknar dem jätte mycket så jag ska försöka åka ner snart för jag behöver träffa Linda igen har aldrig träffat någon som hon, har alltid stöttat mig i vilka val jag än gjort, o det skulle vara så kul att åka dit snart eftersom jag inte träffat dem sen N-Y -08 men dem gjorde min resa oförglömlig.

Nu var det klart börjar mitt jobb den 1:a Augusti, så mina planer var tänkt som så att håller ekonomin ska jag åka hem vecka 30 o hälsa på lite innan jag börjar jobba. Jobbarbiten den viktigaste i mitt liv är på väg åt rätt håll igen känns skönt nu att slippa gå o vända på alla ören för att lyckas få ihop det varje månad. jag har ju inte haft det alltför lätt det senaste året, men jag är lite nervös redan nu för vintern inget kul att köra timmer då men jag lär mig väll, finns inget som är omöjligt. En pusselbit i mitt liv är lagt. Dem andra pusselbitarna som ska vara där har jag nu gjort valet att inte ha, jag orkar inte med att bli besviken att inte veta var jag har någon, att bli kär, att dela mitt liv med någon annan, visst jag vill ha det men det gör så ont o då avstår jag hellre, jag klarar mig själv det är något jag måste intala mig hårdare när jag börjar blomma upp mina känslor igen, jag måste trycka bort hårdare än vad jag gör. Det roliga är att det är inte länge sen jag diskuterade med en väninna då jag sa att jag var rädd att jag inte var kapabel till att älska någon, men det kan jag, jag kan bry mig om någon annan, jag kan hjälpa någon annan när dem behöver det. men jag har tyvärr slutat tro på kärleken jag tror inte den finns, jag tror det är en idyll vi skapar för att klara oss i livet, för i allt det tråkiga som händer så måste man hitta styrkan o man hittar den i kärleken men för mej har den blivit det värsta som kan hända mig, jag är så rädd för att låta någon komma nära igen, jag vill inte vara med om mer nu. jag säger som jag sa till en god vän idag, det är så himla trist att komma hem till en tom lägenhet, att somna själv, att vakna upp ensam, att inte ha någon brevid sig vid alla tillfällen men jag gör hellre det än att leva med en person av fel orsaker. jag vill inte ha någon bara för att det ska vara så, utan ska jag ha någon ska det vara för att det är rätt. Men jag håller mig till det jag kan, o är det något jag kan så är det jobba, ta hand om mitt hem, o bara vara. Ibland måste man stanna upp en stund för att känna efter vad som är bra eller inte i ens liv, tyvärr har jag väll kommit fram till saker som mitt hjärta inte håller med om, men nej nu ska jag lyssna på mitt lilla huvud för jag vet att det har rätt mitt hjärta sätter mig bara i fler frågor. Men som en vän sa till mig att man styr inte över hjärtats val o det stämmer men jag kan gå emot mina känslor det blir bara en hårdare kamp men det är en kamp jag måste göra, för jag mår hellre dåligt ett tag än hela livet. det känns som jag har kämpat i motvind hela mitt liv, jag har aldrig haft det lätt, jag har gjort saker många inte trodde jag skulle klara, jag har visat mig själv o många runt omkring mig att jag var starkare än många trodde. det är en styrka jag har ärvt av min far för jag kanske inte växte upp med honom men jag har många likheter med honom. jag är en överlevare som aldrig ger upp precis som min far o det har jag bevisat så många gånger, men jag är trött på att kämpa. Ibland vill jag med bara skrika rakt ut att jag med behöver någon, jag behöver med en axel att gråta mot, jag behöver med skratta med någon. Många som läser min blogg måste tro att jag är en väldigt deppig person men jag är inte det, saken är den att jag får all glädje ur mig men när jag är ledsen så kryper jag in i mitt skal där ingen ser mina tårar falla o då får jag ur mej det här på bloggen, jag får inte ur mig det på något annat sätt för jag har inte det i mig att gråta inför någon, jag kan men det är jättesvårt för mig att ta bort mitt leende bland folk, jag har gjort ett val hur jag vill att folk ska se mig o det är något jag försöker leva upp till. Men just nu har jag ju lyckats med att falla för en man som inte känner samma som mig, det är något jag måste lämna bakom mig, mitt hjärta säger att jag inte ska ge upp ännu men mitt huvud har fattat att jag inte orkar mer, jag väntar på något som aldrig kommer ske. Men jag vet inte om det är frågan i det hela som är jobbigast, hur hade det blivit, hade det blivit bra eller hade det blivit pannkaka mellan oss, eller om det är så att jag helt enkelt tycker väldigt mycket om honom. Det han får mig att känna kan jag inte beskriva i ord men det kanske är så enkelt att jag känner som jag gör för att han är helt enkelt någon jag aldrig kommer att få. Allt som händer o sker i vårat liv har en mening men jag kan inte sluta fundera på vad var meningen med att vi träffades??????

Tidig kväll för mej idag men jag började ju tolv så lite skönt är det =) i helgen var det midsommar var riktigt trevligt i fredags blev det en matbit i Steg med trevligt sällskap, i lördags kom dem till Ljusdal då vi gick på marknad o var ut till Torön o åt. På kvällen samlades några goda vänner hemma i lägenheten o hade allmänt mysigt för att senare gå ut på JVG o vi hade skit skoj. Nu har vi planerat en tripp med husvagnen till Hudik på Hölick kommer bli trevligt men det kommer ju bara bli en massa tok som vanligt men vi har roligt =) Nu ska det sussas i Löppelådan jag o Inge =) ska ju upp o luncha med Maja o teres imorgon sen ska det jobbas ett skift kvar sen är det helg =)
Natti natti

Jaha var blir vår sommar av, saknar den lite grann =) vill ju sitta på balkongen jag o dricka kaffe. Men förhoppningsvis så kommer sommaren snart. Den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge, men nu vill jag ha värme o sol. Igår gjorde jag helg fick ju sluta tidigare för migrän det händer inte ofta men det är jobbigt när det väl händer. Idag ska jag iväg o handla lite mat till fredagen kommer bli så mysigt. Senare ikväll blir det tut bingo bara hoppas Veronica kan följa med, Lena vart ju dålig lite synd, alltid trevligt med sällskap. kl sju imorse slog jag upp mina bruna inte van vid att kliva upp före ett men som sagt det vart en tidig kväll igår. Nu har det även beställts biljetter till Ladies night var ju på det förra året o då var det kul så det kommer bli roligt i år med =)
pöss pöss

Alltför sällan visar man varandra glädjen att dem finns där varje dag, alla har behovet av att känna att man är något bra. Man håller ofta viktiga små ord långt kvar där inom sig, svårt att ge beröm och våga säga vad jag gillar dig. Att man älskar maten eller något annat det är något vi säger titt som tätt, varför är beröm till sina vänner inte lika lätt. Man håller ofta uppskattande ord långt kvar där inom sig ge beröm till nån du tycker om och säg jag gillar dig. Man håller ofta viktiga små ord långt kvar där inom sig ge en kram till nån du tycker om och säg jag gillar dig.

Jag säger som eminem I´m not afraid to take a stand, o det är det sista jag är, har jag bestämt mej så ska jag ha det på det sättet. Nu bryr jag mig inte i vad folk tycker o tänker för jag ska leva mitt liv nu som jag vill o ingen ska få lägga sig i, jag kanske är så pass envis o dum för mitt eget bästa men det är jag, jag är sådan, acceptera mig som jag är eller låt mig vara så enkelt är det, för jag har slutat bry mig nu. jag är trött på lögner, svek vill man ha mig i sitt liv ska det vara raka besked, vänner är till för att man ska kunna luta sig tillbaka när man är en svag länk. Så passar inte mitt sätt att vara så kan man gå för jag är hellre ensam än att leva med lögner. Att vara ensam skrämmer mej inte jag är hellre utan vänner än att bli sårad genom skitsnack o lögner, det finns en gräns för alla min har kommit nu, tyvärr har jag blivit sådan person att jag spärrar mig i mej själv när det blir för mycket men jag får ju mycket ur mig i bloggen. Just nu känner jag att jag är på väg in i min lilla trygga kammare igen o som jag känner nu vill jag inte komma ut jag vill stanna här där det är tryggt där inget kan skada mig, det kallas självbevarelse drift. För jag vet i min kammare kan ingen skada mig om jag inte tillåter det o det är så jag vill ha det jag vill gå på säker mark, jag vill veta vad som händer o sker runt mig jag vill inte ta några risker som kan skada mig. det kanske är som vissa säger att jag är känsloundvikande men som sagt när det är känslor inblandat det är då man blir sårbar något jag inte vill vara. Den dagen man kan älska fritt med hjärtat då är man fri men dit har jag långt för jag är för feg jag, är för rädd för att låta någon komma nära igen, jag ville men nu vet jag hur ont det kan göra hade glömt det ett tag, men det är ny dag då är det nya tag som gäller....
kram, kram.....

Ja vad säger man livet är ju till för att levas, o det ska levas fullt ut. Dem dagar man ödslar med ilska o när man bara är allmänt deppig det är dagar man aldrig får igen. Men mina dagar nu är fyllda av lycka, rädsla, jag är så lycklig just nu för att för första gången på länge så har jag en känsla av att allt kommer ordna sig, att allt mitt slit har inte varit förgäves, men samtidigt så är jag rädd för att det ska rasa, men så kan jag inte tänka jag måste leva i nuet o fånga det som är idag, för imorgon kan det ju faktiskt vara för sent. Nu måste jag rusa ja duschen sen jobbet =)

Kaffe på morgonen eller kanske ska säga eftermiddagen men försöker ju sova så länge jag bara kan när jag ska jobba kväll. Slutade ju dricka kaffe höll upp i fem månader o det tyckte jag var bra för alla som känner mej vet hur mycket jag älskade kaffe men det blev att jag bara drack lite när jag kände för det, men sen bodde jag i Iggesund i några månader hos en väninna o då kom kaffe begäret på morgonen tillbaka men det är ju bara då jag dricker så lite duktig är jag som inte dricker hela tiden som jag alltid gjorde förr =) hade ju alltid en kaffekopp i näven, men kroppen mår bättre av att vara utan. Sömnen inatt har varit till o från men jag har många tankar o känslor i huvudet, en del av mej vill bara gå men en annan del är inte så stark, den delen är jag väldigt rädd för, för jag vet att jag kommer ge med mig igen, snart är jag där igen där jag inte vill vara, men jag försöker. Om man säger så här lyckan har inte alltid lett mot mej, men jag har inte tappat modet ännu o hoppet finns för jag vet att jag klarar mig bra här i livet. jag har så mycket i mitt liv att vara tacksam för, för vem kunde tro att jag skulle flytta långt upp i landet för att hitta mitt hem, det var många som inte trodde på mej när jag var ung men jag har lyckats o jag har hankat mig fram på ett eller något annat vis, men jag är den jag är idag alla kanske inte förstår sej på mej men jag har ett stort bagage, jag har varit med om väldigt mycket men det är det som format mej som har gjort mej till den jag är idag. idag när jag tittar tillbaka så skämms jag lite för det var inte bara mig jag gjorde illa men jag är en helt annan person idag. Idag är jag mer harmonisk mot livet jag vet nu att det finns ett ljus ur all tråkigt som händer, jag vet att man kan ta sig igenom allt bara man hittar sin väg igen, jag vet nu att hur man än vrider o vänder på livets frågor så har man alltid två val, det ena är att ge upp det andra är att välja livet, jag valde livet för jag vill leva alla mina dagar. Att välja att leva var det bästa jag gjort, för en människa kan leva men insidan kan vara död, men det är då det gäller att ta sej framåt att hitta ljuset i allt mörker runt omkring en, men tar man ett steg i taget så kommer det med tiden att man hittar rätt, för livet är värt att levas. det jag har kommit underfund med det är att när hjärtat är fritt till att älska allt som sker det är då man lättast tar sig framåt, men låser man sitt hjärta det är då man kämpar i motvind. Så man kommer långt med ett stort hjärta. När alla pusselbitar är på plats det är då man känner sig levande.

Ja vad säger man, har varit lugnt hela helgen faktiskt varit skönt behövde det. Igår satt jag hos några vänner o bara myste o pratade, blev till att åka hem tidigt o lägga mej för jag var så trött. Idag skulle jag jobbat men lastbilen var sönder, så jag har hunnit med mycket här hemma, klippt gräset som var behövligt, fixat rabatterna, fixat till krukor o möbler, inne har jag rivit ner en garderob, möblerat om i sovrummet, städat. Så nu är det bara att ta det lugnt. Humöret är ju inte tipp topp om man säger så, mår väll inte som bäst just nu men jag vet att jag släpper det jag känner snart o kan gå vidare. Men någon gång borde jag lära mej, men jag vet inte kanske är lite trög på den fronten, men jag har bra vänner som finns för mej när jag behöver dem, o dem förstår mej. Men felet jag gör är ju att överösa mej med jobb när jag inte mår bra, jag vet det o jag har hört det men jag vill egentligen inte erkänna det, för någonstans i min lilla hjärna vill jag klara allt själv, men när tårarna kommer är det fel att låsa in sig i ensamhet men jag är ju sån, o jag har alltid varit sån här när jag känner att det blir jobbigt o jag vill gråta det är då jag ser till att alltid ha något att göra för att slippa känna, för att slippa gråta, för hur mycket jag än gråter så ser situationen inte annorlunda ut. Man måste ta sig i kragen o gå vidare o det är det jag ska göra.
Pöss pöss

var ju ett tag sen nu jag skrev, mycket har hänt, jobbar ju nu känns så skönt att få tjäna lite pengar var ju ett tag sen jag jobbade. Pratade med en vän häromdagen som berättade att hon beundrade mig o min fråga var varför det? Svaret jag fick var att hon hade aldrig träffat någon som jag, är det något jag vill så ser jag till att göra det o jag ger aldrig upp, hon sa att det finns inget som jag inte klarar, men det finns det men det är något många inte får se, det är att ge bort mitt hjärta o lita på någon annan, jag menar jag vet hur det känns när hjärtat brister o själen skriker på hjälp, o jag vet vilken hård o jobbig väg det är tillbaka. dagen jag lämnade O lovade jag mej själv att aldrig trilla dit igen att jag alltid skulle ha koll på mina känslor att ingen skulle få mej att tappa fotfästet, ingen skulle få ta sej igenom muren jag byggt upp, men ack det har ju hänt, men jag hade inte träffat honom på flera månader men träffade honom nyligen o till min stora ilska så fick jag alla känslor i min mage att slå backut igen, jag som hade tagit beslutet att det var över att känslorna var borta för att jag inte träffat honom men så fort jag såg honom så kom allt tillbaka. den här personen sa till mej att träffar jag bara rätt så kommer min mur att försvinna o så är det nog, men någonstans i mig är jag rädd för att känna som jag gör för honom för jag vet inte om det är besvarat, jag vet att för honom finns det inget jag inte skulle göra o det skrämmer mej för jag lovade ju mej själv att aldrig mer känna så, jag lovade mej själv att alltid vara självständig o inte ge efter för något. Men med honom räcker det att jag hör rösten på för att jag ska tappa fotfästet, o en del av mej vill bara åka dit o säga vad jag tycker, tänker o känner, men en annan del vill inte det. jag vill det för att för första gången på länge så vill jag säga att jag är någons flicka, jag vill inte vara vem som helst flicka jag vill vara hans, men en annan del vill inte för jag är inte säker på var jag har honom vad han känner han kanske bara känner vänskap o då vill inte jag förlora det. Men en del av mej är fortfarande rädd för att bli sårad, men jag vet ju vad som händer även om jag trillar ner på botten igen jag vet ju att jag reser mig som alla gånger förr. Så mycket är jag att beundra, jag kan vara rak o ärlig o jag står för vad jag tycker men på en en sak faller jag, för det finns inget som skrämmer mig jag vågar prova på nya saker, vågar bjuda på mej själv, vågar göra bort mej men jag vågar inte när det väl kommer till känslor då blir jag rädd. För ett år sen lovade jag mej själv att kärlek var något jag inte skulle ha i mitt liv, utan det jag ville var att visa alla som en gång aldrig trodde jag skulle klara något, jag ville visa att jag är jag o att jag duger som jag är, jag ville visa att jag kan vara självständig att jag klara allt jag tar mig an, jag ville visa alla att jag var så mycket mer idag än vad jag var för tio år sen. men den här mannen har fått mej att längta, att vilja släppa in honom i mitt liv, att vilja dela allt med honom, att bara få vara med honom, att vilja dela mitt liv o mina tankar, mina känslor med honom. Jag trodde aldrig att någon skulle få mej att känna så igen, jag trodde inte det fanns någon som kunde få mej på fall igen, men det kommer när man minst anar det nu är det bara ett problem kvar, nu måste jag bara vandra vidare o komma över detta o släppa det jag känner.
pöss pöss

Idag var det till att jobba tycker faktiskt det är lite kul men det är väll för att det är nytt, det är inte alltid lätt för en rookie som jag men jag lär mej bara mer o mer varje dag o man blir ju aldrig fullärd. Imorgon är jag ledig för att jobba dagskift torsdag och fredag, o på fredag bär det av till Iggesund så det blir nog en runda in på cruisingen o på lördag hoppas jag på finväder som dem lovat så jag kan sola på stranden när dem andra badar för inte att jag går i vattnet. Det är nog den mest underbaraste människa i mitt liv så är det lilla Madde jag kan skratta med henne, vara arg, ledsen , glad o hon kan det med mig med, med henne kan jag vara mej själv, jag trivs med henne en bättre vän kan man inte ha finns inget jag inte skulle göra för henne, finns inget jag skulle dölja för henne för jag vet att till henne kan jag säga allt o jag vill aldrig vara utan henne. Vi har ju kommit på nu att vi skulle skrivit en bok om allt som händer i våra liv o tjäna storkovan =) Nä nu väntar löppelådan imorgon ska jag tvätta o städa sen blir det film på kvällen ..
pöss pöss

Har ju kört timmerbil nu i två dagar, går bättre o bättre men har fortfarande mycket att lära mej men det är alltid kul att lära sej nya saker, men helst vill jag ju tillbaka till sågen men det finns ju inget jobb där, men jag trivdes med det jobbet det var kul, vi hade mycket kul när vi jobbade där. idag for vi till Hudik så lite shopping blev det lite nya kläder eftersom jag har så lite av det, eller kanske inte men jag älskar ju kläder men mest skor kan ju inte gå in i en skoaffär utan att handla något. Hela den här veckan har jag sett fram mot helgen skulle bli så kul men nu funderar jag allvarligt på att stanna hemma hela helgen o inte umgås med någon, tycker det har blivit så mycket liv av en liten sak så jag vet inte men har tappat lusten för att gå ut i helgen. nej nu ska jag bädda rent i löppelådan sen blir det sängen ska ju börja jobba fyra imorgon inte riktigt van vid det ja.

pöss pöss.......

Ja vad säger man det är inte lätt när det är svårt. Många tankar i mitt huvud ljuger man om man tiger som muren om vad man känner, om man inte vågar säga rätt ut att så här känner jag så här vill jag, eller är det bäst att tiga o bara vandra vidare, för risken är ju stor att jag lämnar ut mej för mycket vilket jag är så rädd för att göra, jag vill inte vara den sårbara jag vill alltid stå med fötterna på jorden o klara mej själv. Jag har alltid velat vara väldigt självständig o det är jag men jag vet att jag kan be om hjälp om jag behöver det men jag måste veta att jag kan klara mej själv för det är inte allt man kan be om hjälp om, ibland måste man få ha sin egen tid o sortera bort saker ur huvudet. Känslor kan vara komplicerade, det kan spela en ett spratt, en känsla kan komma oväntat o vid helt fel tillfälle. Man kan bete sej på ett konstigt sätt som kan såra andra men inte medvetet, man kan säga saker man inte menar men går det att förlåta, man kan agera på sätt som är fel men den stora frågan är går det att förlåta?? Går det att släppa en känsla utan att agera ut den, eller kan man mista något då. jag menar om man har en känsla av att något kan bli så bra men man gör inget åt det ångrar man sej då för man vet ju inte det kan ju faktiskt vara så bra som du trodde det skulle vara, är det en tanke som kommer att förfölja en, gjorde man rätt eller gjorde man fel.... F*n vad komplicerat man kan göra allt. En tanke kan man vrida tusen gånger o bara få det mer o mer krångligt, man får aldrig någon rätsida på det, tänk om allt kunde vara svart vitt vad lätt allt varit då. Tänk om man bara kunde skaka av sej, om man hade en av o på knapp på känslor allt hade varit så enklare då. jag blir ju definitivt inte klokare på att tänka o tänka, så nu packar jag mej i löppelådan!

Dem här är en stor del av mitt liv, kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta =) Det är personer jag aldrig vill vara utan jag litar på dem, jag vet vart jag har dem. Helgen har varit rolig men oxå lite konstig =) men det är väll som vanligt med mej, blir väll aldrig som det planeras. Det blir Torön till helgen för mej men sen måste jag ta det lugnt ett tag börjar bli lite mycket nu tycker även jag. Det finns vissa saker jag måste ta tag i som jag inte kan fly från längre. Det är dags att kliva i mina gamla skor igen även om vissa tycker jag är tråkig då men det får dem tycka, för jag vill inte vara en partypingla ibland är det kul men jag har lika kul nyktert....

pöss pöss

En helt underbar känsla har jag i kroppen, men vet inte hur jag ska agera ut den. Det jobbiga är att den här pirrande känslan jag har haft ett tag måste jag försöka få bort. När jag äntligen har träffat någon jag är villig att ge mitt hjärta till så har jag känslan att det bara är från ett håll. Jag trodde aldrig jag skulle våga släppa in någon igen efter O, men O kommer alltid ha en plats hos mej, jag kommer alltid att tycka om honom men det är det jag har med O det är fina minnen.

Idag har jag varit till frissa och gjort mej lite fin =), har fixat naglarna. Nu blir det sängen =)

puss puss.....

När vårsolen äntligen tittar fram så vaknar en del av kroppen som har varit sovande, jag har varit i dvala. Det var en person som sa till mej i helgen att jag inte behöver vara rädd för att bli sårad för jag släpper aldrig in någon så djupt att jag kan bli sårad, det fick mej att tänka till lite. Jag har gått o hoppats på något länge som aldrig kommer att ske som jag äntligen kan lämna bakom mig o inse att det var aldrig menat att vara. Hade det varit menat att det skulle bli något så hade jag kännt att känslorna jag hade var besvarade men det kände jag aldrig, det kanske är därför det är lättare att släppa. En del av mej är rädd men jag vet innerst inne att jag kommer våga släppa in någon igen bara det är rätt o tydligen har inte jag träffat den ännu. jag vet att det finns någon som klarar ta sej igenom min mur, jag vet att det finns någon jag kommer släppa igenom men man måste se mej för den jag är, jag kanske är mycket ute i svängen, festar till det med mina vänner men jag är singel, fri att göra vad jag vill jag skulle aldrig leva så här om jag hade ett förhållande, men just nu trivs jag med att gå ut o roa mej med mina vänner så jag är inte redo men vem vet vad som händer framåt det finns kanske någon som kan få mej att se en annan sida av livet för den har många. Så här roligt jag har det nu med mina vänner har jag aldrig haft, jag kan vara mej själv med dem o det är guld värt. jag vet att jag är en speciell person antingen hatar man mej eller så tycker man bra om mej, men det är sån jag är o det är så folk måste acceptera mej, för jag tänker inte ändra mej för någon, men jag vet vilka vänner jag har vilka jag kan lita på.

pöss i ljumsken......

Kom på en dum ide igår som vanligt, tänkte jag skulle vara en playboy kanin på halloween, vågar jag verkligen visa mej ute i detta =) tur att det är långt dit så jag hinner komma på något annat. Idag har det tvättats o städats lite matt i kroppen ännu men håller på att komma på bättringsvägen. Nu ska jag in i duschen för att tillbringa en kväll till med bruttorna o kolla fim =)
pöss pöss

Får man säga vad som helst, får man såra vem som helst, ska man bara förlåta o glömma när någon gjort en illa? Jag tycker det är så fel det bästa jag har i mitt liv skulle jag aldrig såra, aldrig vända ryggen, jag skulle aldrig baktala en vän o sen tro att allt är ok. Jag har många människor runt mej, men få är mina riktiga vänner det har jag bara en o henne skulle jag aldrig göra illa, gör någon henne illa så är det samma sak som att göra mej illa. Men hur snurrar det i tankarna som kallar sej för ens vän men änså kan vrida om en kniv i ryggen på en o sprida lögner, jag tycker inte det är ok jag hatar lögner ska man vara i mitt liv ska jag ha raka rör, säg till mej vad som är fel våga stå för vad man tycker o tänker . Dem som känner mej vet att jag säger alltid vad jag tycker o tänker, jag står för vad jag tycker är rätt eller fel, falskhet vill jag inte ha i mitt liv. Behandlar man mej som jag har blivit då finns jag inte kvar i deras liv, jag vill kunna lita på folk i min omgivning, jag vill inte att man ska vara rädd för mej, jag vill inte att man ska sprida lögner om mej, kom till mej, jag kanske är kaxig men jag har faktiskt en mjuk sida, men behandla mej aldrig som skit o kom med fler lögner. Sådana vänner är det ingen som vill ha, sådana människor blir alltid i slutändan ensamma.

pöss pöss