Nu var det klart börjar mitt jobb den 1:a Augusti, så mina planer var tänkt som så att håller ekonomin ska jag åka hem vecka 30 o hälsa på lite innan jag börjar jobba. Jobbarbiten den viktigaste i mitt liv är på väg åt rätt håll igen känns skönt nu att slippa gå o vända på alla ören för att lyckas få ihop det varje månad. jag har ju inte haft det alltför lätt det senaste året, men jag är lite nervös redan nu för vintern inget kul att köra timmer då men jag lär mig väll, finns inget som är omöjligt. En pusselbit i mitt liv är lagt. Dem andra pusselbitarna som ska vara där har jag nu gjort valet att inte ha, jag orkar inte med att bli besviken att inte veta var jag har någon, att bli kär, att dela mitt liv med någon annan, visst jag vill ha det men det gör så ont o då avstår jag hellre, jag klarar mig själv det är något jag måste intala mig hårdare när jag börjar blomma upp mina känslor igen, jag måste trycka bort hårdare än vad jag gör. Det roliga är att det är inte länge sen jag diskuterade med en väninna då jag sa att jag var rädd att jag inte var kapabel till att älska någon, men det kan jag, jag kan bry mig om någon annan, jag kan hjälpa någon annan när dem behöver det. men jag har tyvärr slutat tro på kärleken jag tror inte den finns, jag tror det är en idyll vi skapar för att klara oss i livet, för i allt det tråkiga som händer så måste man hitta styrkan o man hittar den i kärleken men för mej har den blivit det värsta som kan hända mig, jag är så rädd för att låta någon komma nära igen, jag vill inte vara med om mer nu. jag säger som jag sa till en god vän idag, det är så himla trist att komma hem till en tom lägenhet, att somna själv, att vakna upp ensam, att inte ha någon brevid sig vid alla tillfällen men jag gör hellre det än att leva med en person av fel orsaker. jag vill inte ha någon bara för att det ska vara så, utan ska jag ha någon ska det vara för att det är rätt. Men jag håller mig till det jag kan, o är det något jag kan så är det jobba, ta hand om mitt hem, o bara vara. Ibland måste man stanna upp en stund för att känna efter vad som är bra eller inte i ens liv, tyvärr har jag väll kommit fram till saker som mitt hjärta inte håller med om, men nej nu ska jag lyssna på mitt lilla huvud för jag vet att det har rätt mitt hjärta sätter mig bara i fler frågor. Men som en vän sa till mig att man styr inte över hjärtats val o det stämmer men jag kan gå emot mina känslor det blir bara en hårdare kamp men det är en kamp jag måste göra, för jag mår hellre dåligt ett tag än hela livet. det känns som jag har kämpat i motvind hela mitt liv, jag har aldrig haft det lätt, jag har gjort saker många inte trodde jag skulle klara, jag har visat mig själv o många runt omkring mig att jag var starkare än många trodde. det är en styrka jag har ärvt av min far för jag kanske inte växte upp med honom men jag har många likheter med honom. jag är en överlevare som aldrig ger upp precis som min far o det har jag bevisat så många gånger, men jag är trött på att kämpa. Ibland vill jag med bara skrika rakt ut att jag med behöver någon, jag behöver med en axel att gråta mot, jag behöver med skratta med någon. Många som läser min blogg måste tro att jag är en väldigt deppig person men jag är inte det, saken är den att jag får all glädje ur mig men när jag är ledsen så kryper jag in i mitt skal där ingen ser mina tårar falla o då får jag ur mej det här på bloggen, jag får inte ur mig det på något annat sätt för jag har inte det i mig att gråta inför någon, jag kan men det är jättesvårt för mig att ta bort mitt leende bland folk, jag har gjort ett val hur jag vill att folk ska se mig o det är något jag försöker leva upp till. Men just nu har jag ju lyckats med att falla för en man som inte känner samma som mig, det är något jag måste lämna bakom mig, mitt hjärta säger att jag inte ska ge upp ännu men mitt huvud har fattat att jag inte orkar mer, jag väntar på något som aldrig kommer ske. Men jag vet inte om det är frågan i det hela som är jobbigast, hur hade det blivit, hade det blivit bra eller hade det blivit pannkaka mellan oss, eller om det är så att jag helt enkelt tycker väldigt mycket om honom. Det han får mig att känna kan jag inte beskriva i ord men det kanske är så enkelt att jag känner som jag gör för att han är helt enkelt någon jag aldrig kommer att få. Allt som händer o sker i vårat liv har en mening men jag kan inte sluta fundera på vad var meningen med att vi träffades??????

Tidig kväll för mej idag men jag började ju tolv så lite skönt är det =) i helgen var det midsommar var riktigt trevligt i fredags blev det en matbit i Steg med trevligt sällskap, i lördags kom dem till Ljusdal då vi gick på marknad o var ut till Torön o åt. På kvällen samlades några goda vänner hemma i lägenheten o hade allmänt mysigt för att senare gå ut på JVG o vi hade skit skoj. Nu har vi planerat en tripp med husvagnen till Hudik på Hölick kommer bli trevligt men det kommer ju bara bli en massa tok som vanligt men vi har roligt =) Nu ska det sussas i Löppelådan jag o Inge =) ska ju upp o luncha med Maja o teres imorgon sen ska det jobbas ett skift kvar sen är det helg =)
Natti natti

Jaha var blir vår sommar av, saknar den lite grann =) vill ju sitta på balkongen jag o dricka kaffe. Men förhoppningsvis så kommer sommaren snart. Den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge, men nu vill jag ha värme o sol. Igår gjorde jag helg fick ju sluta tidigare för migrän det händer inte ofta men det är jobbigt när det väl händer. Idag ska jag iväg o handla lite mat till fredagen kommer bli så mysigt. Senare ikväll blir det tut bingo bara hoppas Veronica kan följa med, Lena vart ju dålig lite synd, alltid trevligt med sällskap. kl sju imorse slog jag upp mina bruna inte van vid att kliva upp före ett men som sagt det vart en tidig kväll igår. Nu har det även beställts biljetter till Ladies night var ju på det förra året o då var det kul så det kommer bli roligt i år med =)
pöss pöss

Alltför sällan visar man varandra glädjen att dem finns där varje dag, alla har behovet av att känna att man är något bra. Man håller ofta viktiga små ord långt kvar där inom sig, svårt att ge beröm och våga säga vad jag gillar dig. Att man älskar maten eller något annat det är något vi säger titt som tätt, varför är beröm till sina vänner inte lika lätt. Man håller ofta uppskattande ord långt kvar där inom sig ge beröm till nån du tycker om och säg jag gillar dig. Man håller ofta viktiga små ord långt kvar där inom sig ge en kram till nån du tycker om och säg jag gillar dig.

Jag säger som eminem I´m not afraid to take a stand, o det är det sista jag är, har jag bestämt mej så ska jag ha det på det sättet. Nu bryr jag mig inte i vad folk tycker o tänker för jag ska leva mitt liv nu som jag vill o ingen ska få lägga sig i, jag kanske är så pass envis o dum för mitt eget bästa men det är jag, jag är sådan, acceptera mig som jag är eller låt mig vara så enkelt är det, för jag har slutat bry mig nu. jag är trött på lögner, svek vill man ha mig i sitt liv ska det vara raka besked, vänner är till för att man ska kunna luta sig tillbaka när man är en svag länk. Så passar inte mitt sätt att vara så kan man gå för jag är hellre ensam än att leva med lögner. Att vara ensam skrämmer mej inte jag är hellre utan vänner än att bli sårad genom skitsnack o lögner, det finns en gräns för alla min har kommit nu, tyvärr har jag blivit sådan person att jag spärrar mig i mej själv när det blir för mycket men jag får ju mycket ur mig i bloggen. Just nu känner jag att jag är på väg in i min lilla trygga kammare igen o som jag känner nu vill jag inte komma ut jag vill stanna här där det är tryggt där inget kan skada mig, det kallas självbevarelse drift. För jag vet i min kammare kan ingen skada mig om jag inte tillåter det o det är så jag vill ha det jag vill gå på säker mark, jag vill veta vad som händer o sker runt mig jag vill inte ta några risker som kan skada mig. det kanske är som vissa säger att jag är känsloundvikande men som sagt när det är känslor inblandat det är då man blir sårbar något jag inte vill vara. Den dagen man kan älska fritt med hjärtat då är man fri men dit har jag långt för jag är för feg jag, är för rädd för att låta någon komma nära igen, jag ville men nu vet jag hur ont det kan göra hade glömt det ett tag, men det är ny dag då är det nya tag som gäller....
kram, kram.....

Ja vad säger man livet är ju till för att levas, o det ska levas fullt ut. Dem dagar man ödslar med ilska o när man bara är allmänt deppig det är dagar man aldrig får igen. Men mina dagar nu är fyllda av lycka, rädsla, jag är så lycklig just nu för att för första gången på länge så har jag en känsla av att allt kommer ordna sig, att allt mitt slit har inte varit förgäves, men samtidigt så är jag rädd för att det ska rasa, men så kan jag inte tänka jag måste leva i nuet o fånga det som är idag, för imorgon kan det ju faktiskt vara för sent. Nu måste jag rusa ja duschen sen jobbet =)

Kaffe på morgonen eller kanske ska säga eftermiddagen men försöker ju sova så länge jag bara kan när jag ska jobba kväll. Slutade ju dricka kaffe höll upp i fem månader o det tyckte jag var bra för alla som känner mej vet hur mycket jag älskade kaffe men det blev att jag bara drack lite när jag kände för det, men sen bodde jag i Iggesund i några månader hos en väninna o då kom kaffe begäret på morgonen tillbaka men det är ju bara då jag dricker så lite duktig är jag som inte dricker hela tiden som jag alltid gjorde förr =) hade ju alltid en kaffekopp i näven, men kroppen mår bättre av att vara utan. Sömnen inatt har varit till o från men jag har många tankar o känslor i huvudet, en del av mej vill bara gå men en annan del är inte så stark, den delen är jag väldigt rädd för, för jag vet att jag kommer ge med mig igen, snart är jag där igen där jag inte vill vara, men jag försöker. Om man säger så här lyckan har inte alltid lett mot mej, men jag har inte tappat modet ännu o hoppet finns för jag vet att jag klarar mig bra här i livet. jag har så mycket i mitt liv att vara tacksam för, för vem kunde tro att jag skulle flytta långt upp i landet för att hitta mitt hem, det var många som inte trodde på mej när jag var ung men jag har lyckats o jag har hankat mig fram på ett eller något annat vis, men jag är den jag är idag alla kanske inte förstår sej på mej men jag har ett stort bagage, jag har varit med om väldigt mycket men det är det som format mej som har gjort mej till den jag är idag. idag när jag tittar tillbaka så skämms jag lite för det var inte bara mig jag gjorde illa men jag är en helt annan person idag. Idag är jag mer harmonisk mot livet jag vet nu att det finns ett ljus ur all tråkigt som händer, jag vet att man kan ta sig igenom allt bara man hittar sin väg igen, jag vet nu att hur man än vrider o vänder på livets frågor så har man alltid två val, det ena är att ge upp det andra är att välja livet, jag valde livet för jag vill leva alla mina dagar. Att välja att leva var det bästa jag gjort, för en människa kan leva men insidan kan vara död, men det är då det gäller att ta sej framåt att hitta ljuset i allt mörker runt omkring en, men tar man ett steg i taget så kommer det med tiden att man hittar rätt, för livet är värt att levas. det jag har kommit underfund med det är att när hjärtat är fritt till att älska allt som sker det är då man lättast tar sig framåt, men låser man sitt hjärta det är då man kämpar i motvind. Så man kommer långt med ett stort hjärta. När alla pusselbitar är på plats det är då man känner sig levande.

Ja vad säger man, har varit lugnt hela helgen faktiskt varit skönt behövde det. Igår satt jag hos några vänner o bara myste o pratade, blev till att åka hem tidigt o lägga mej för jag var så trött. Idag skulle jag jobbat men lastbilen var sönder, så jag har hunnit med mycket här hemma, klippt gräset som var behövligt, fixat rabatterna, fixat till krukor o möbler, inne har jag rivit ner en garderob, möblerat om i sovrummet, städat. Så nu är det bara att ta det lugnt. Humöret är ju inte tipp topp om man säger så, mår väll inte som bäst just nu men jag vet att jag släpper det jag känner snart o kan gå vidare. Men någon gång borde jag lära mej, men jag vet inte kanske är lite trög på den fronten, men jag har bra vänner som finns för mej när jag behöver dem, o dem förstår mej. Men felet jag gör är ju att överösa mej med jobb när jag inte mår bra, jag vet det o jag har hört det men jag vill egentligen inte erkänna det, för någonstans i min lilla hjärna vill jag klara allt själv, men när tårarna kommer är det fel att låsa in sig i ensamhet men jag är ju sån, o jag har alltid varit sån här när jag känner att det blir jobbigt o jag vill gråta det är då jag ser till att alltid ha något att göra för att slippa känna, för att slippa gråta, för hur mycket jag än gråter så ser situationen inte annorlunda ut. Man måste ta sig i kragen o gå vidare o det är det jag ska göra.
Pöss pöss

var ju ett tag sen nu jag skrev, mycket har hänt, jobbar ju nu känns så skönt att få tjäna lite pengar var ju ett tag sen jag jobbade. Pratade med en vän häromdagen som berättade att hon beundrade mig o min fråga var varför det? Svaret jag fick var att hon hade aldrig träffat någon som jag, är det något jag vill så ser jag till att göra det o jag ger aldrig upp, hon sa att det finns inget som jag inte klarar, men det finns det men det är något många inte får se, det är att ge bort mitt hjärta o lita på någon annan, jag menar jag vet hur det känns när hjärtat brister o själen skriker på hjälp, o jag vet vilken hård o jobbig väg det är tillbaka. dagen jag lämnade O lovade jag mej själv att aldrig trilla dit igen att jag alltid skulle ha koll på mina känslor att ingen skulle få mej att tappa fotfästet, ingen skulle få ta sej igenom muren jag byggt upp, men ack det har ju hänt, men jag hade inte träffat honom på flera månader men träffade honom nyligen o till min stora ilska så fick jag alla känslor i min mage att slå backut igen, jag som hade tagit beslutet att det var över att känslorna var borta för att jag inte träffat honom men så fort jag såg honom så kom allt tillbaka. den här personen sa till mej att träffar jag bara rätt så kommer min mur att försvinna o så är det nog, men någonstans i mig är jag rädd för att känna som jag gör för honom för jag vet inte om det är besvarat, jag vet att för honom finns det inget jag inte skulle göra o det skrämmer mej för jag lovade ju mej själv att aldrig mer känna så, jag lovade mej själv att alltid vara självständig o inte ge efter för något. Men med honom räcker det att jag hör rösten på för att jag ska tappa fotfästet, o en del av mej vill bara åka dit o säga vad jag tycker, tänker o känner, men en annan del vill inte det. jag vill det för att för första gången på länge så vill jag säga att jag är någons flicka, jag vill inte vara vem som helst flicka jag vill vara hans, men en annan del vill inte för jag är inte säker på var jag har honom vad han känner han kanske bara känner vänskap o då vill inte jag förlora det. Men en del av mej är fortfarande rädd för att bli sårad, men jag vet ju vad som händer även om jag trillar ner på botten igen jag vet ju att jag reser mig som alla gånger förr. Så mycket är jag att beundra, jag kan vara rak o ärlig o jag står för vad jag tycker men på en en sak faller jag, för det finns inget som skrämmer mig jag vågar prova på nya saker, vågar bjuda på mej själv, vågar göra bort mej men jag vågar inte när det väl kommer till känslor då blir jag rädd. För ett år sen lovade jag mej själv att kärlek var något jag inte skulle ha i mitt liv, utan det jag ville var att visa alla som en gång aldrig trodde jag skulle klara något, jag ville visa att jag är jag o att jag duger som jag är, jag ville visa att jag kan vara självständig att jag klara allt jag tar mig an, jag ville visa alla att jag var så mycket mer idag än vad jag var för tio år sen. men den här mannen har fått mej att längta, att vilja släppa in honom i mitt liv, att vilja dela allt med honom, att bara få vara med honom, att vilja dela mitt liv o mina tankar, mina känslor med honom. Jag trodde aldrig att någon skulle få mej att känna så igen, jag trodde inte det fanns någon som kunde få mej på fall igen, men det kommer när man minst anar det nu är det bara ett problem kvar, nu måste jag bara vandra vidare o komma över detta o släppa det jag känner.
pöss pöss

Idag var det till att jobba tycker faktiskt det är lite kul men det är väll för att det är nytt, det är inte alltid lätt för en rookie som jag men jag lär mej bara mer o mer varje dag o man blir ju aldrig fullärd. Imorgon är jag ledig för att jobba dagskift torsdag och fredag, o på fredag bär det av till Iggesund så det blir nog en runda in på cruisingen o på lördag hoppas jag på finväder som dem lovat så jag kan sola på stranden när dem andra badar för inte att jag går i vattnet. Det är nog den mest underbaraste människa i mitt liv så är det lilla Madde jag kan skratta med henne, vara arg, ledsen , glad o hon kan det med mig med, med henne kan jag vara mej själv, jag trivs med henne en bättre vän kan man inte ha finns inget jag inte skulle göra för henne, finns inget jag skulle dölja för henne för jag vet att till henne kan jag säga allt o jag vill aldrig vara utan henne. Vi har ju kommit på nu att vi skulle skrivit en bok om allt som händer i våra liv o tjäna storkovan =) Nä nu väntar löppelådan imorgon ska jag tvätta o städa sen blir det film på kvällen ..
pöss pöss