När vårsolen äntligen tittar fram så vaknar en del av kroppen som har varit sovande, jag har varit i dvala. Det var en person som sa till mej i helgen att jag inte behöver vara rädd för att bli sårad för jag släpper aldrig in någon så djupt att jag kan bli sårad, det fick mej att tänka till lite. Jag har gått o hoppats på något länge som aldrig kommer att ske som jag äntligen kan lämna bakom mig o inse att det var aldrig menat att vara. Hade det varit menat att det skulle bli något så hade jag kännt att känslorna jag hade var besvarade men det kände jag aldrig, det kanske är därför det är lättare att släppa. En del av mej är rädd men jag vet innerst inne att jag kommer våga släppa in någon igen bara det är rätt o tydligen har inte jag träffat den ännu. jag vet att det finns någon som klarar ta sej igenom min mur, jag vet att det finns någon jag kommer släppa igenom men man måste se mej för den jag är, jag kanske är mycket ute i svängen, festar till det med mina vänner men jag är singel, fri att göra vad jag vill jag skulle aldrig leva så här om jag hade ett förhållande, men just nu trivs jag med att gå ut o roa mej med mina vänner så jag är inte redo men vem vet vad som händer framåt det finns kanske någon som kan få mej att se en annan sida av livet för den har många. Så här roligt jag har det nu med mina vänner har jag aldrig haft, jag kan vara mej själv med dem o det är guld värt. jag vet att jag är en speciell person antingen hatar man mej eller så tycker man bra om mej, men det är sån jag är o det är så folk måste acceptera mej, för jag tänker inte ändra mej för någon, men jag vet vilka vänner jag har vilka jag kan lita på.
pöss i ljumsken......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar