Ja vad säger man, har så mycket nu att se fram emot men jag kan lova jag har haft sena kvällar tidiga mornar, husvagnen är klar nu, skönt faktiskt nu när jag bestämt mej för att behålla den så kan jag ju börja köpa saker till den, men gardinerna får hänga lite till köper nya till nästa säsong. Så på kvällarna har jag hållt på med husvagnen o lägenheten sen börjar jag ju jobba tidigt på mornarna. Men det blir bra. Nu i helgen drar vi tre brudar till Hölick utanför Hudik, nästa helg drar vi till Värmland på festival. Ska snart krypa ner börjar ju tidigt imorgon med, det tråkiga med att sitta bakom ratten är att tankarna startar, o jag är ju en tänkare jag kan ju ta en sak o vrida o vända på den tusen gånger tills jag inte fattar något. Men jag har oxå kommit fram till mycket av vad som hänt det senaste året mycket saker har jag släppt, vissa saker måste ändras men det är ju inte det lättaste. Det jag känner att jag måste ändra lite på det är min tjurighet, det kan vara bra till en viss del att vara envis men ibland kan det gå för långt. Jag vågar stå för det jag tycker o jag vågar säga det men ibland kanske jag ska använda andra sätt att säga det, många kanske inte förstår hur jag menar när jag är så rätt fram som jag är. Idag satt jag i telefon med en gammal vän vi har alltid varit nära, o när han sa till mig att den jag är idag var den person jag hatade för flera år sen, det fanns en person i mitt liv som jag umgicks med som alltid sa vad hon tyckte o tänkte o brydde sig inte i vad andra tycker o tänker, han tyckte att jag blivit sådan, han tyckte att jag alltid skulle bevisa att jag klarar allt själv. Men där kan jag faktiskt säga emot jag bryr mig vad folk tycker o tänker men jag skulle aldrig krypa för någon, kan man inte ta mig som jag är då kan jag inte vara dens vän, jag vet att jag klarar mycket själv men jag har oxå fått lära mig sen jag var liten att man alltid står sig själv närmast men det gör inte mig till en dålig människa snarare tvärtom jag kan klara saker o ting själv, men jag kan också be om hjälp. Jag vill inte bevisa något för någon, jag tycker inte att jag är bättre än någon annan, men alla har vi drömmar jag har gjort mina drömmar jag har bara en kvar o jag är trött på att få höra att jag måste skynda mig med den biten.
Jag har haft två drömmar, den ena var att åka till N-Y, 2008 när jag blev av med mitt jobb såg jag min chans o åkte en vecka, hade jag inte gjort det då hade jag aldrig gjort det, det är en resa jag aldrig kommer glömma, träffade mycket nytt folk som jag fortfarande har kontakt med, men det viktigaste av allt var att jag vågade, jag åkte. Min andra dröm är att få en familj den biten vet jag inte om det kommer hända, jo familj kommer jag få sen får framtiden utse om jag adopterar eller om jag har sån tur att jag träffar rätt o får barn. Men som jag sa idag jag lever hellre ensam 15 år till än att bara ta någon för att det ska vara så. För ett år sen bröt jag upp efter ett treårigt förhållande, det var det svåraste jag gjort, det tog lång tid innan jag reste mig på fötter igen, o många tror att jag blev lämnad bara för att jag tog det hårdast, man kan väll säga att jag brände mig själv. Länge ångrade jag mitt val, tills jag insåg att det måste ha varit en mening till att vi hade det som vi hade, att vi träffades, utan honom hade inte jag varit den jag är idag. Vi hade tråkiga stunder men mest fina stunder o det har varit många gånger jag velat erkänna för honom att han alltid kommer ha en plats i mig men någonstans vet jag att han vet det, för det finns ingen som vet hur jag känner bättre än han. Det tog lång tid innan jag kunde stå rakryggad o inse att vår tid var fin ihop, jag tittar inte tillbaka o gråter längre, jag tittar tillbaka o ler o är tacksam för den tid vi fick. Idag finns det ingen i mitt liv men vem vet dyker upp när man minst anar det, men jag har ingen brådska, den dagen det händer då vet jag att det är rätt, för jag har inte letat o jag tänker inte göra det heller.
jag har tagit dag för dag, jag har haft mina motgångar, men först nu ser jag klart på hur saker o ting är. Ett tag trodde jag inte kärlek fanns, att det var en idyll vi skapade, jag trodde aldrig jag skulle kunna älska igen, jag trodde aldrig att jag skulle vara mogen för att ge bort mitt hjärta. Men kärlek finns bara man vårdar den, det är ingen idyll vi skapar för att klara oss igenom motgångar, den finns där i botten av oss själva. Vissa blir nog bara som jag var, man vill inte älska, vill inte bli älskad för det gör alldeles för ont när kärleken tar slut, men det behöver den inte göra. Jag vet att jag kan älska igen, det tog mig lång tid att inse att mitt hjärta inte är så kallt som både jag o många andra trodde ett tag, det var en fasad jag satte upp för att klara av min svacka, för att klara mig igenom det jag kände. Jag vet också att jag kan bli älskad för den jag är. Jag vet att när jag träffar rätt så är jag mogen att ge bort mitt hjärta.
Många liksom jag känner igen sig i texten, man vill inte vakna ensam, men jag vaknar hellre ensam än att vakna brevid fel person. Läste en annan blogg om äktenskap, jag tror det stod att hon kände sig tvingad till att gifta sig, men någon sa att det kan man inte göra, men jag tror man kan det för i dagens samhälle så förväntas det av ett par, så har det alltid varit, men vissa vill inte, vissa får kalla fötter. Jag kan ju erkänna att jag är jätte rädd för äktenskap, men i mina ögon så leder ett äktenskap till skilsmässa, man kan ha det bra tills man gifter sig där går det bara utför, men det behöver ju inte vara så, men sen vad vet jag har inte så fina bilder av äktenskap, jag sa en gång att jag skulle aldrig ha en ring på mitt finger, det har jag hållt, men vem vet även jag kan ju ändra mig, men inte som jag känner idag. Äktenskap är något som skrämmer mig. Visst skulle jag med vilja dela den dagen med mannen i mitt liv, men ändå så skräms jag av blotta tanken.
Pöss pöss på er........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar