Ja vad säger man det är inte lätt när det är svårt. Många tankar i mitt huvud ljuger man om man tiger som muren om vad man känner, om man inte vågar säga rätt ut att så här känner jag så här vill jag, eller är det bäst att tiga o bara vandra vidare, för risken är ju stor att jag lämnar ut mej för mycket vilket jag är så rädd för att göra, jag vill inte vara den sårbara jag vill alltid stå med fötterna på jorden o klara mej själv. Jag har alltid velat vara väldigt självständig o det är jag men jag vet att jag kan be om hjälp om jag behöver det men jag måste veta att jag kan klara mej själv för det är inte allt man kan be om hjälp om, ibland måste man få ha sin egen tid o sortera bort saker ur huvudet. Känslor kan vara komplicerade, det kan spela en ett spratt, en känsla kan komma oväntat o vid helt fel tillfälle. Man kan bete sej på ett konstigt sätt som kan såra andra men inte medvetet, man kan säga saker man inte menar men går det att förlåta, man kan agera på sätt som är fel men den stora frågan är går det att förlåta?? Går det att släppa en känsla utan att agera ut den, eller kan man mista något då. jag menar om man har en känsla av att något kan bli så bra men man gör inget åt det ångrar man sej då för man vet ju inte det kan ju faktiskt vara så bra som du trodde det skulle vara, är det en tanke som kommer att förfölja en, gjorde man rätt eller gjorde man fel.... F*n vad komplicerat man kan göra allt. En tanke kan man vrida tusen gånger o bara få det mer o mer krångligt, man får aldrig någon rätsida på det, tänk om allt kunde vara svart vitt vad lätt allt varit då. Tänk om man bara kunde skaka av sej, om man hade en av o på knapp på känslor allt hade varit så enklare då. jag blir ju definitivt inte klokare på att tänka o tänka, så nu packar jag mej i löppelådan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar