Fias lilla tankevrå

Har varit en trevlig o omtumlande helg, I fredags drog jag ut m med Anna, Jimmy o Anton till JVG trött som bara den var jag men kul hade jag på sitt lilla sätt. Ibland önskar man ju att man kan få behålla kvällar att dem aldrig ska ta slut, känslan man har, allt det roliga, jag må ha varit skit trött , måste jag ha varit eftersom jag somnade på Annas soffa innan vi gick ut, men ut kom jag o kul hade jag. Kom ju hem sent på lördags morgonen men vaknade tidigt som den så det var bara att ta itu med lägenheten o städa o fixa för att sedan åka till Anna för att äta, på kvällen for jag in till Hudik för att äta med gamla vänner från yrkesakademin, riktigt trevligt var det. Men min hemresa från Hudik var inte kul, det är inte ofta jag blir trött bakom ratten men när jag kom till Delsbo så var det volym på stereon, rutor nere, trött som bara den. Men hem kom jag o i löppelådan kom jag med. Idag har jag mest suttit o letat jobb, har tyvär bestämt mig för att lämna lastbils, o maskinyrket vilket jag älskar, ok inte så glad i lastbilar men maskiner tycker jag om, det är ett jobb jag alltid tyckt om men med allt motarbete o fördomar jag har stött på här uppe så orkar jag inte, har aldrig varit med om detta, jag kör i en grupp som är fullt av mansgrisar o sen undrar folk varför kvinnor blir feminister, hallå...... ok jag är inte feminist för dem är riktigt hemska men jag förstår dem efter att ha jobbat i ljusdals gruppen. Varför har vi människor ett sätt att komplicera allt när man kan göra det så lätt, många säger att det är fruntimmer som gör det men det är karlar med, vi kan ta en liten grej o vända o vrida på det tills allting bara blir en smörja o man varken vet in eller ut. Jag försöker alltid ställa upp för andra, även om det är folk jag inte tycker om så försöker jag vara en hjälpande hand, jag kanske gör fel, jag kanske är för snäll, jag vet inte men sån är jag. För en sak har jag lärt mig i mitt liv, ilska o hat o bitterhet är bara en själv som lider av, allting går lättare om man hjälper varandra. För ett år sen var jag kallare än kall som person, fanns inget jag brydde mig om, jag hade inget att förlora känslomässigt, men nu när jag kommit tillbaka på min bana i livet så är det känslorna som styr mig o det kan vara jobbigt när man har så mycket man vill göra men vad man än väljer blir det alltid något fel. Man har alltid ett val men det är valen som präglar våra liv, det val du väljer är den bana i livet du väljer. O jag tycks alltid göra fel val på sistone, jag trodde jag var större, bättre än vad jag är. Men tillbaka hittar man alltid o starkare blir man, men man får aldrig gräva ner sig som många gör i motgångar, motgångar är till för att ta sig igenom o det har jag alltid gjort men det är en väg jag valt att aldrig låta mig falla att alltid stå med huvudet högt o stå för det jag gjort. När man gör något som känns rätt som känns bra men får reda på saker i efterhand det är då man kan anklaga sig själv även om det inte är du som gjort fel.....