Fias lilla tankevrå

Ja vilken vecka blir den värre så vet jag inte vad jag gör. Började med chryslern som motorn skar i, sen slog jag tipp med släpet på lastbilen. Jag vet inte men händer det mer nu så bryter jag nog ihop. Har precis landat hemma nu efter att bott i Steg i 1 ½ vecka, har faktiskt varit skönt att vara borta, har ju inte haft hemlängtan precis. Det är väll vissa saker jag saknat, men tycker mest det varit lugnt o skönt. jag vet ju vad jag vill men samtidigt tar det emot att göra det för jag vet att det kommer bli sura miner, o alla som känner mej vet ju att det värsta jag vet det är en massa liv. Men jag måste ju göra vad jag vill o vad som känns rätt, förändringar här i livet är något som skrämmer oss alla. jag är jätte rädd för förändringar, även om många tror jag är så stark så är jag inte alltid det. Tänk vad lätt det varit om någon sagt vad man skulle göra men då hade ju det med varit fel. Tänk vad lätt allt varit om jag varit så kall som vissa tror jag är, om jag varit så kall som jag var för ett år sen, men jag är inte det jag är fruktansvärt skör, o jag kan gråta även om vissa inte tror det, o jag kan bli arg o besviken något jag tycker jag har blivit ofta på sistone. Jag är jätterädd för att ta ett steg framåt men ändå livrädd för att fastna där jag är, jag kommer ingenstans om jag inte gör något, livet ska levas men jag gör ju inte det, jag står brevid o ser mitt passera bara för min rädsla. Just nu är inte jag i balans men det har med att göra med allt omkring mej som sker, alla tankar o beslut.
Natti natti