varit i Jönköping i helgen har haft så skoj, längtar faktiskt till nästa gång. På fredagen landade vi i Jönköping vid nio på morgonen då for vi till mässa o gick en runda. På kvällen gick vi till en reasturang som hette aqua, jätte god mat, sen blev det tidig säng. Klockan fyra på lördags morgonen gick jag ner o mötte upp Oskar som hade åkt lastbil ner. Sen gick vi på mässa på dagen med mamma och Kjell som kom upp, var ju ett tag sen jag träffade dem. på lördags kvällen gick vi på en pub med en kompis till mig från Jönköping men det slutade med att vi två gick på erotikmässa var faktiskt skoj det med. Idag har jag mest suttit i bilen mest, så när jag kom hem fick jag in katten o fixade till den sen for jag upp till lastbilen o tankade den o gjorde iordning för morgondagens arbete. Nu när jag kom hem så har jag suttit i soffan med Tosse som har legat brevid mig o sovit så han har installerat sig fort. Men lite ledsen blev jag eftersom jag trodde att vissa vänner faktiskt var mina vänner men man säger inte så om någon vän, döm aldrig i ilska orden består men ilskan går över o jag tar inte allt, jag vill ha raka o ärliga människor runt mig inte folk som tror illa o pratar illa om mig. jag har haft lite hemlängtan i helgen men det är faktiskt lite roligt att komma hem igen o få träffa alla, men jag har två hem i mitt hjärta o det är hälsingland o småland men det är här jag hör hemma. Nu ska jag bädda ner mig i löppelådan o sova lite ska ju jobba imorgon igen.
natti, natti

Jag har glömt bort vad kärlek är
hur det känns att tycka om
jag minns sorgen när du gick
men inte glädjen när du kom.

It`s bad, it`s mad, and it`s making me sad, because i can`t be with you.

Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring.

Att inte våga är att bara mista marken för en stund.Men att inte våga något fast man vill, är att förlora sig själv och mer därtill.

Bara de som vågar misslyckas stort kan lyckas stort.

Ditt liv är summan av alla dina val.

Om du vill bli älskad, älska själv.

Varför måste man alltid vara stark var det någon som frågade mig idag, det värsta var att jag gav efter o började fundera på det. Allt som har hänt i ens liv speglar ju den man är idag säger man men är det så, jag menar se på mej jag lever ännu, men jag har däremot svårt att släppa in någon på livet, svårt för att lita på någon. Många gånger har jag frågat mig själv är jag kapabel till att älska, att älska mina vänner o att alltid ställa upp det vet jag att jag kan, o jag vet även att jag kan älska barn, men kan jag älska en man som vill inpå mitt liv, jag vet faktiskt inte, jag vet inte om jag hade vågat släppa in någon. När jag tänker tillbaka så har jag aldrig gjort det heller, så frågan är egentligen har jag någon gång varit riktigt kär, har jag någon gång verkligen älskat någon. Men något jag får höra väldigt ofta är att jag är väldigt kall, det kanske jag är i vissa sammanhang men det är mitt sätt att ta mig igenom. Ibland önskar jag att jag hade kunnat inse att man inte klarar allt själv, ibland måste man ha någon annan som är stark åt en. Men samtidigt så har jag klarat mycket själv men ibland tar kraften slut i mig, så jag är inte alltid så stark som alla tror, det är bara det att jag inte alltid visar det. jag visar omvärlden den person jag vill att ni ska se, men jag är rätt klen egentligen, det som driver mig är att jag måste, jag får inte ge upp. Men när jag ser tillbaka så ser jag egentligen inget jag lyckats med, mer än att jag jobbat sönder min mage redan vid 21 års ålder, men jag skulle aldrig acceptera att någon i min omgivning gjorde det för jag vill att alla ska se att man är fin o duger precis som man är men varför kan jag inte tycka att jag duger som jag är, varför kan jag inte ge med mig o förstå att det finns faktiskt dem som tycker om mig precis som jag är. Det är just därför jag tror jag sitter fast där jag är idag, o det är just därför jag tror att jag kommer leva ensam o inte släppa in någon i mitt liv för jag tycker inte att jag förtjänar det. Jag vet att jag är väldigt speciell som person men det ligger mycket i mitt förflutna alla mina rädslor för framtiden grundar sig i vad som hänt i mitt förflutna, o det är därför jag inte kan släppa in någon. Jag vet vad jag vill, jag vet hur jag vill leva men ändå vågar jag inte för tänk om jag gör om samma misstag igen.

Lördag precis klivit ur duschen o väntar på resten som ska komma, dem har varit i Sundsvall på dragacing, själv var jag ute med tre andra vänninor o red islandshästar, var jättenervös innan jag klev upp men har haft så skoj måste göras om. Sjukskriven en vecka till men jag kan säga att jag är på väg åt rätt håll jag kommer att köra bilen igen o jag kommer att klara det bra =) Ikväll blir det cruising med grabbarna i Hudik kommer bli skoj. Igår bastade jag o bara njöt men som vanligt somnade lilla Fia i soffan. Men helgen har varit bra så här långt o bättre blir den...

vet inte riktigt hur jag ska hantera min situation. Blev sjukskriven till nästa söndag men det är det som är problemet. Om man har en hemlighet, en hemlighet ingen vet inte ens dem närmaste, men man riskerar att folk ska få veta om man är hemma, då kommer min fråga ska jag gå emot min kropp o gå tillbaka till jobbet eller ska jag vara hemma o låta min hemlighet komma ut. detta är något jag burit på i många år men aldrig berättat för jag vill inte att det ska komma ut, jag vill inte att någon ska veta, jag vill inte att någon ska dömma mig, eller tycka synd om mig. jag har lärt mig att acceptera det men ändå inte. För hade jag accepterat det hade jag inte haft problem med att berätta. Men har man hållt något för sig själv i så många år så är det svårt att få ut det, även om jag kan berätta det så vill jag inte att någon ska få veta. Om jag aldrig har berättat för mina närmaste hur ska jag då kunna berätta för dem som inte står mig så nära. jag kan vara väldigt känslosam men när det kommer till detta kan jag bli väldigt kall o stöta bort människor, det har hänt förr o jag vill inte att det ska hända igen. Jag vill inte bli den elaka person jag en gång var o stöta bort folk bara för min egen rädsla. Många tankar nu om jag ska jobba eller göra som min läkare säger, men följer jag läkarens råd, då släpper jag ut något jag har behållt inom mig så länge o jag vet inte om jag vill det....

Vart ju sjukskriven nu i veckan trodde det var magkatarr men läkarna tror något annat, vi får väll se dem ska göra lite fler prover. Jag tror det hänger ihop med att jag tippade att jag inte riktigt slappnat av sen det hände, men vi får väll se. Var i Hudik idag o tittade på en lägenhet så vi får väll se om jag får den, jag vet att många inte förstår varför jag flyttar men jag känner nu att det är vad jag vill, Ljusdal är fint men inget för mig Hudik har mer att ge. Jag har svårt att förklara varför jag vill men jag ska inte behöva förklara för är man vän till mig så är man det även om jag flyttar. Jag vill inte heller säga rakt ut varför för det är bara en onödig process som kommer att göra att många blir sårade. Men visst jag kommer att sakna mina fikastunder med min underbara granne men jag vet o hoppas att hon är en vän till mig o även om jag flyttar till Hudik så vet jag att vi kommer ha kontakt, det är ju inte så långt iväg. Fick även reda på idag att min farmor ligger på sjukhus igen så jag åkte inom Sundsvall för att se hur det var med henne, hon är 92 år hon har gjort sitt men ändå vill jag ha henne kvar, jag är väll lite egoistisk där men farmor är farmor, o det känns som att jag precis fått tillbaka henne efter alla år jag var borta o nu är hon på väg bort igen, men det är ju livets gång. Det känns som det var mycket för mig nu på sistone o det trappas ju inte heller ner..... Jag måste väll börja lugna ner mig o börja tänka på mej själv nu men det är inte så lätt när farmor är där hon är sitter ju bara o väntar vid telefonen så jag är beredd på att åka. Men som farmor sa idag hon har haft ett fint liv, hon har fått allt hon önskar sig o det glädjer i mig. Bara lite synd att vi missade alla år med varandra men vi får göra det bästa av det vi har.
Puss i ljumsken....

Nu har jag äntligen köpt den bil jag vill ha, är helnöjd. Åkte till Östahammar igår o hämtade den. Men det gjorde lite ont att överlämna min gamla pärla har ju många roliga minnen i den, men jag får väll skapa nya i min =) Åkte även till bergvik igår o fikade med Linda o Matte sen for jag till Iggesund till lena o vi for ut o åt gomiddag. Sen for vi till Hamre o tittade på en lägenhet får jag den så tar jag den var jättefin o mysig....
Nu bär det av till jobbet...

Ny dag nya tag, som jag sagt förut har man mycket tid till att tänka när man sitter bakom ratten. Jag är fortfarande livrädd för att sitta bakom ratten men jag har aldrig gett efter för rädsla. Någon sa till mig igår att det inte var likt mig att bara ge upp så lätt, o det är det inte, för jag vet att slutar jag nu då har jag gett upp o misslyckats o jag kommer bli vansinnig på mig själv. Jag är en fighter o jag ger aldrig upp. Jag vill inte misslyckas o ge efter så det är ju bara att bita i det sura äpplet o ta nya tag. Som jag alltid sagt förut det som inte dödar det härdar o jag vet att jag kan allt bara jag vill tillräckligt mycket för det är bara jag som sätter gränserna. Jag vill jag kan jag ska det är så man ska tänka..... ja må ha ont i hela kroppen nu men det går över det kommer läka men det viktigaste för mig det är att jag ska bearbeta min rädsla för jag ska framföra mina timmerlass i skogen utan att vara livrädd, jag ska bara plocka fram min envishet o tjurighet. Det var bara känslan över min bilolycka om hur fort allt kan gå, hur fel allt kan bli på bara några sekunder. Men som jag alltid sagt vi människor är överlevare o vi kommer igen på ett eller ett annat sätt....

Idag var första dagen jag körde i skogen sen jag tippade, o jag fick lite flashbacks på min bilolycka. Man ska ha respekt för grejorna men man ska inte vara livrädd som jag är nu. Jag trodde aldrig jag skulle ge upp så lätt, har alltid sett mig själv som stark i vad det än gäller, har alltid trott att inga hinder är för stora vissa tar bara längre tid att komma över, har aldrig trott att jag skulle ge upp av rädsla. Men jag kommer byta jobb, jag vågar inte längre allt med denna lastbil skrämmer mig. Det jag har sagt till alla mina ungdomar Jessica, Jimmy o Sandy är som bortblåst, hur kan jag försöka få dem att inse något när det själv visar sig att jag var vek, att jag ger upp för rädsla. Det har aldrig hänt förr men jag känner nu att jag kommer leta ett annat jobb o jag kommer aldrig mer sätta mig i en lastbil. I helgen ska jag bara vara, jag ska låsa in mig här hemma o bara vara för mig själv, för det värsta jag vet det är att misslyckas o det har jag gjort nu när jag gav efter för min rädsla, när jag låter dem känslorna ta över, för jag tror inte jag kommer att släppa det. Dags att försöka få lite sömn inatt men det lär väll inte hända....

Ja vilken vecka blir den värre så vet jag inte vad jag gör. Började med chryslern som motorn skar i, sen slog jag tipp med släpet på lastbilen. Jag vet inte men händer det mer nu så bryter jag nog ihop. Har precis landat hemma nu efter att bott i Steg i 1 ½ vecka, har faktiskt varit skönt att vara borta, har ju inte haft hemlängtan precis. Det är väll vissa saker jag saknat, men tycker mest det varit lugnt o skönt. jag vet ju vad jag vill men samtidigt tar det emot att göra det för jag vet att det kommer bli sura miner, o alla som känner mej vet ju att det värsta jag vet det är en massa liv. Men jag måste ju göra vad jag vill o vad som känns rätt, förändringar här i livet är något som skrämmer oss alla. jag är jätte rädd för förändringar, även om många tror jag är så stark så är jag inte alltid det. Tänk vad lätt det varit om någon sagt vad man skulle göra men då hade ju det med varit fel. Tänk vad lätt allt varit om jag varit så kall som vissa tror jag är, om jag varit så kall som jag var för ett år sen, men jag är inte det jag är fruktansvärt skör, o jag kan gråta även om vissa inte tror det, o jag kan bli arg o besviken något jag tycker jag har blivit ofta på sistone. Jag är jätterädd för att ta ett steg framåt men ändå livrädd för att fastna där jag är, jag kommer ingenstans om jag inte gör något, livet ska levas men jag gör ju inte det, jag står brevid o ser mitt passera bara för min rädsla. Just nu är inte jag i balans men det har med att göra med allt omkring mej som sker, alla tankar o beslut.
Natti natti

I fredags packade vi vagnen o for ner till värmland Karlskoga o skulle gå på pip festivalen. Fredagen började ju som i vanlig tur Fia hamnade på yooutube, det är ju tur att jag kan bjuda på mig =) har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv men sen brukar jag ju inte dricka öl heller, o man ska inte dricka öl o åka långt i bil det har jag kommit på. Men resan gick bra för oss alla, Matte, Linda, Ida o jag =) På kvällen när vi landade hos Lena så packade vi ur vagnen o fixade för natten sen blev det bara en myskväll med vin o go mat, även Lenas söner Fredrik och Niklas kikade ner. Som vanligt kan jag inte sova riktigt när jag är borta så, blev tre timmars sömn kanske. Men lördagen blev bra den med go middag, trevligt sällskap sen for vi ner för att se Melissa Horn o hon var helt underbar, jag bara älskar denna röst o hennes texter. På kvällen spelade The Hives men det kan jag säga inte riktigt min musik det o det var ju inte Lindas musik heller. Glad att hon var med annars hade jag blivit nertrampad. Fattar inte riktigt varför man ska stå o hoppa in i varandra o bara trängas ihop, o en annan då som är så liten blir ju som en ping pong boll. Blev inte mycket timmar den natten heller. Söndagen for vi hemåt, fick åka inom Gävles Akut för Robin Mattes son hade hoppat studsmatta o ramlat o bröt bägge handlederna. Sent på kvällen for vi hemåt halv tolv var vi i Bergvik. Därifrån for jag mot Hudik, kom till Hudik där bilen la av, det hade kännts mycket bättre om det varit min bil men det var ju inte det. Så idag fixade jag ju inte jobbet med så lite sömn bakom mej. Men vi åkte fyra ner men faktiskt ärligt när vi kom dit var vi bara tre det var väll inte lika roligt, men vissa håller ihop med sina vänner. Idag fick jag reda på att motorn skurit men jag fattar inte hur bilen var helt tyst det brukar ju låta som bara den när det händer. imorse gick jag ju in på facebook o jag säger då det, tur att det finns någonstans att klaga när man inte kan ta det med personerna direkt, men jag har lärt mig nu vilka vänner jag har o inte har o ärligt jag ångrar mitt beslut som bara den över att jag inte lämnade LJusdal men vem vet vad som händer fortfarande kan mycket hända.......