Fias lilla tankevrå

Ny dag nya tag, som jag sagt förut har man mycket tid till att tänka när man sitter bakom ratten. Jag är fortfarande livrädd för att sitta bakom ratten men jag har aldrig gett efter för rädsla. Någon sa till mig igår att det inte var likt mig att bara ge upp så lätt, o det är det inte, för jag vet att slutar jag nu då har jag gett upp o misslyckats o jag kommer bli vansinnig på mig själv. Jag är en fighter o jag ger aldrig upp. Jag vill inte misslyckas o ge efter så det är ju bara att bita i det sura äpplet o ta nya tag. Som jag alltid sagt förut det som inte dödar det härdar o jag vet att jag kan allt bara jag vill tillräckligt mycket för det är bara jag som sätter gränserna. Jag vill jag kan jag ska det är så man ska tänka..... ja må ha ont i hela kroppen nu men det går över det kommer läka men det viktigaste för mig det är att jag ska bearbeta min rädsla för jag ska framföra mina timmerlass i skogen utan att vara livrädd, jag ska bara plocka fram min envishet o tjurighet. Det var bara känslan över min bilolycka om hur fort allt kan gå, hur fel allt kan bli på bara några sekunder. Men som jag alltid sagt vi människor är överlevare o vi kommer igen på ett eller ett annat sätt....