Fias lilla tankevrå

Idag var första dagen jag körde i skogen sen jag tippade, o jag fick lite flashbacks på min bilolycka. Man ska ha respekt för grejorna men man ska inte vara livrädd som jag är nu. Jag trodde aldrig jag skulle ge upp så lätt, har alltid sett mig själv som stark i vad det än gäller, har alltid trott att inga hinder är för stora vissa tar bara längre tid att komma över, har aldrig trott att jag skulle ge upp av rädsla. Men jag kommer byta jobb, jag vågar inte längre allt med denna lastbil skrämmer mig. Det jag har sagt till alla mina ungdomar Jessica, Jimmy o Sandy är som bortblåst, hur kan jag försöka få dem att inse något när det själv visar sig att jag var vek, att jag ger upp för rädsla. Det har aldrig hänt förr men jag känner nu att jag kommer leta ett annat jobb o jag kommer aldrig mer sätta mig i en lastbil. I helgen ska jag bara vara, jag ska låsa in mig här hemma o bara vara för mig själv, för det värsta jag vet det är att misslyckas o det har jag gjort nu när jag gav efter för min rädsla, när jag låter dem känslorna ta över, för jag tror inte jag kommer att släppa det. Dags att försöka få lite sömn inatt men det lär väll inte hända....