Många rusar fram idag speciellt ju yngre vi är, ungdomar ser kärlek som en lek, förlovar sej, tror att hela framtiden är bestämd för att man träffar en vid ung ålder. Men lille vän som jag sagt så många gånger varför rusa, varför stressa. Om det nu är rätt så varför ska man jäkta kan inte allt ha sin tid måste man hinna med allt vid så tidig ålder, jag menar se på mej, jag har aldrig haft en ring på mitt finger o det lär inte komma någon heller, för jag är en person som inte tror på äktenskapet, jag behöver ingen ring för att veta att jag är älskad. Men jag tror vi är så pass inpräntade av media filmer o dylikt att man ska inte leva ensam, men vad är det för fel på det? Jag menar många gånger har jag fått höra, o det är alltid från samma personer hur kan någon som jag vara singel, men jag menar varför skulle jag inte kunna det vad har jag som ingen annan har, jag kan ju lika gärna vara singel som någon annan, jag är inte sötare än någon annan jag är inte bättre, smalare, tjockare än någon annan, för alla har vi något i oss själva som är vackert. För det vackra i en människa sitter i ögonen på åskådarn. det viktigaste för mej är att jag är jag o att jag inte tappar bort mej o går vilse igen, jag vill vandra på min väg nu som jag hittat tillbaka till, o jag vill veta att jag kan stå för vad jag tycker o tänker jag vill inte gömma mej för världen utan jag vill leva fullt ut, o njuta av den tid som är min. För dem stunder du förlorar kommer aldrig åter, livet är för kort för att vara bitter på något som man inte kan ändra på. Dessutom tar vi oss bara tid så inser vi att alla människor som vandrar in i våra liv har något att lära oss, vissa fastnar hårdare i oss vissa släpper man ut direkt. Allt som sker runt omkring oss har ett syfte men ibland är det svårt att se vad. För när hjärtat skriker o själen inte finner ro vart vänder man sej då? jag menar ser vi oss bara omkring så finns det överallt, vi bara väljer att blunda o se till oss själva, se vad vi vill se. Vänner som man bevarar i sitt hjärta är svåra att finna o det är inte alla som hittar någon man kan lita på. Men hur vet man hur man kan lita på någon, för människan kan vara så grym. När hjärtat brister kan det at tid att laga, smärtan man bär är tung, men den tyngsta börda vi bär det är alla lama försök till att dölja sin smärta/sin rädsla, för vad vore vi människor utan masken vi bär. När smärtan bryter igenom så finner man ny styrka genom tårar, men ändå flyr jag när mina tårar kryper på, jag vet inte om det ahr med mitt förflutna att göra, många tårar fällde jag men inget kan få saker o ting ogjorde, ingen kan ge mej tillbaka den tiden jag har förlorat, ingen kan ta bort skammen som jag lever med o måste kompensera hela tiden. Men mitt förflutna driver mej också framåt, för det finns inte i min värld att misslyckas, har jag tagit mej dit jag är idag så finns det inget hinder i världen som är för stort för mej, vissa saker tar bara lite längre tid......
pöss o kram.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar