Fias lilla tankevrå

I fredags hade vi en kväll med pumorna samlade, så skoj hade vi, det har

blivit en viktig del av mitt liv. Det är glädje o skratt, dem har fyllt

ett stort tomhål i mej, det är något jag valdrig vill vara utan så är det

mina vänninor betyder enormt mycket för mej.

Lördagen blev lugn o sansad satt uppe hos en vännina, sen åkte jag

iväg o tittade film med trevligt sällskap.

Två helger på raken som har fått mej att tänka till, vet inte

riktigt vad det är med mig, kan man tappa fotfästet

för någon man inte känner? Jag har alltid sagt att man ska aldrig

följa sin första tanke, aldrig lita fullt ut på sitt hjärta det är då

man blir sårbar, ett blödande hjärta kan ta lång tid att läka, man kan få

rädslor över att gå vidare med någon här i livet. Men det var någon

som sa till mej att träffar man rätt så släpper rädslan, men jag har fortfarande

frågan i mitt huvud om det gör det.

Mycket svammel.......

Pöss pöss......