Fias lilla tankevrå

För första gången på länge så har jag hittat en känsla av
ro i kroppen, det känns som jag kan andas igen.
Länge har jag levt med en rädsla att någon ska komma mej nära,
vän eller vad som helst men nu känner jag att jag är den jag är,
det jag har idag har jag kämpat mej till, mitt förflutna
är mitt förflutna, det är inte den jag är idag, o jag tänker inte skämmas
för den jag var. Hade inte jag fått gå igenom det jag gjort så hade jag kanske
inte klarat av allt som jag gör.
För första gången på länge så känner jag att mitt hjärta o mina tankar
kommer överens, o jag känner att jag vågar gå på känslan
o vågar följa mitt hjärta, jag trodde att det frusit till is
för det har gjort ont så länge o jag har vägrat att erkänna att alla
behöver någon att prata med, alla kan behöva en hjälpande hand.

När jag lämnade O sa jag att jag aldrig mer skulle släppa in någon i mitt
liv för det gör så himla ont. För när man tycker om en annan människa
så kan det vara svårt att släppa o gå vidare. Det tog lång tid för mej att
gå vidare att släppa helt, men nu har jag gjort det. Nu kan jag blicka bakåt
o skratta åt saker vi gjorde, nu saknar jag inte det,
jag är inte ledsen över det, utan jag ser det som att vi hade något
fint ihop, vi hade kul ihop men vi var inte ämnade för
varandra.

Ödet har lustiga vägar ibland, ibland får man knuffa det i rätt riktning.
Mycket tok har jag gjort dem senaste månaderna, men jag har också vaknat
nu o tagit mig en funderare på vad jag vill med mitt liv, vad jag vill
ha i mitt liv, vad jag inte vill med mitt liv. Det enda jag vill det är
ett lugnt liv men jag vill ha roligt.
Hörde något för ett tag sen o jag tycker det stämmer så bra:
man ska känna sej mer fri i ett förhållande än om man
är singel.
O jag tycker det är så bra, o det stämmer, för man kan aldrig
äga en annan människa varken partner eller vän. Vi alla
har olika åsikter o tankar men delar vi med oss av dem
så har vi alla något att lära oss av varandra.
Allt som sker här i livet har en mening ibland är det bara svårt
att se vad det är, alla människor som vandrar in o ut i våra liv
har något att lära sej av oss o vi av dem. Vissa lämnar
fotspår som man alltid vill ha kvar, o vissa passar bara inte ihop
helt enkelt. Men allting har en tendens till att lösa sej.......

Pöss o kram